Går nog omkring och är nervös för det mesta just. Så fort en ledig stund infinner sig gräver jag ner mig i sängen och tänker. Tänker så jag blir alldeles galen och inte har jag den blekaste aning om vart jag ska lägga tankarna. Bara en sådan sak som att jag var rädd för att jag skulle hamna i matsalen och inte i kassan idag när jag jobbade gjorde mig helt skakis.

Var bortbjudna igår till våra grannars stuga ute på Revsudden. Var inte speciellt sugen på att följa med om det inte varit för att de lockade med att jag skulle få rida lite. Då ändrade jag mig, och följde med. Red en lång tur med deras tolvåriga dotter på en stor och söt klums. Mysigt helt enkelt. Efter det blev det grillning och god mat innan de erbjöd oss att få åka ring. Hade egentligen tänkt ta halv åtta bussen hem till Elvira men ring kunde jag bara inte motstå så sköt upp alternativet till halv nio bussen, men det blev ingen busstur alls för mig.
 Jens började, åkte länge väl och jag bara längtade. När jag äntligen lade mig där var jag nära extas. Vattnet var varmt, luften ljummen, och farten hög. Åh, vad jag älskar att åka ring. Sen åkte Tomas en sväng innan vi skulle prova att åka alla tre. Okej, det var inte riktigt en ring, lite större än så. SÅ vi körde iväg men innan vi knappt han börja ser jag hur vi far fram mot några bryggor. Jag får panik när jag inser att jag kommer krocka med en stillastående båts motor. Det var allt jag han tänka innan det smällde och allt blev svart. Sen gjorde det förbannat ont. Kunde inte simma till båten och pappa och vår grannars man fick lyfta upp mig för att sedan bära mig upp till stugan. Kunde inte röra mig. Sedan låg jag i deras soffa hel kvällen. Klarade mig förvånandevärt bra med tanke på att jag dundrade fram med huvudet före. Kan bara tänka mig vad som hänt om jag fått in ett propellerblad i skallen eller om den skurit in i övriga kroppen. Fortfarande förvånad och tacksam att det inte blev så. Nu är det bara smärta och kryckor som gäller ett par dagar sedan är jag återställd. Igår kunde jag inte sitta upp, och idag kan jag tom sätta ner foten om jag har kryckor så det blir bättre. Hängde på akuten hela eftermiddagen för att få det kontrollerat att ingen muskel eller liknande gått av eftersom det är ganska svullet men det var det inte så det är skönt men jag känner min invalid som knappt kan byta om själv. Haha

Solen är skön, solen är toppen, solen är varm, målar brun hela kroppen. Dock missat lite på halsen, randig som en zebra och röd i fejan som en kräfta. Men ändå solen som gör det blir morgon var dag, solen i Kalmar är bäst tycker jag.

Slitiga dagar på jobbet väntar. Det som händer är att alla kommer vara ute, sola, bli bruna och ha trevligt om kvällarna med ett färgglatt glas i handen, medan jag, jag står fastkjedjad bakom en kassamaskin så svetten rinner och fjekleedendet som äntras fast kommer nötas så hårt att jag inte kan visa känslor längre. Dessutom hamnar inte ens den chashen som kommer in i egen ficka. Det mina vänner, är mitt liv just nu.