morotsoppan

Skolan börjar på tisdag och jag kan inte fatta vart lovet tagit vägen. Innan ville jag ha någonting att pyssla med nu när verkligheten har hunnit ikapp en så är det svindlande. Det känns som igår när vi slutade första året på gymnasiet. Nu är det bara två år kvar och jag har redan lite planer om vad jag vill göra sen, men de behåller jag hos mig själv för säkehetens skull. Ifall de inte skulle bli av.
Men nu är det gymnasiet igen. Nej, jag vill inte och vi kommer få ett varmt välkomnade av ett stort biologiprov. Det är finnemnang. Jag nästan gråter.