morotsoppan

Pallrade mig upp tidigt idag. Kvart i sex. Hade bokat en taxi till halv sju. Eller nu ljög jag. Märta bokade taxin och jag steg upp vid sex. Taxin anlände och jag vet inte om jag var seg men när jag sätter mig hade redan 50 kronor tickat iväg. Jag som tyckte jag stod bered i dörren för att bara kasta mig genom regent ut i bilen och sätta mig. Måste varit en inbillning då. Han satt säkert där ute i regnet och njöt av att tjäna in några extra stålar. Men jag blev arg. Även om pappa betalar var det dyrt att åka taxi till flygplatsern. Något över förväntan. Någonstans mellan 120- 150 var väl beräknat. Men nej, det blev mer. En hel del mer. Under hela resan satt jag och kastade ängsliga blickar på taxametern att jag inte skulle ha tillräckligt med kontater på mig. Räknade ju inte med att någon bankomat skulle infinna sig på flyplatsen. Men jag klarade mig, till och med 20 kronors marginal. Fint. Flygresan gick bra även om den var lite blöt i början. Lyckades med att bli dygnsur på de knappa hundra meterna mellan flyget och flygplatsen. Vilket oväder som flyttat in i Svergie. Fick en trevlig kompis brevid mig, inte. Han bara blängde på mig hela tiden. Tyckte antagligen att jag var äcklig men jag bryr mig inte. Han hjälpte mig ner med väskan sedan iaf.  Man fick även frukost som var bra eftersom jag skippat det och tänkt köpa något på Arlanda. Men då besparades de pengarna av SAS. Tack, snelt av er. Den var rätt god, en fralla som var mjuk men helt ätbar och en yoghurt med annanas och hallonsmak. Den smakade inget av det men den var god. Eller god var att ta i men med musli till så blev den god. Juicen var faktiskt riktigt fin. ´Väl på Arlanda irrade jag runt efter en toalett ända tills jag hittade en. Den var fräsch. Nystädad och fin. Stod där en stund och bara stirrade på mig själv. Visste inte vart jag skulle ta vägen de tre timmar jag skulle ägna här i Stockholms förort. Hittade hit. Hit till datorn. Bra bra bra. När jag såg datorerna stå uppställda tvekade jag inte en sekund- jag ska ha en dator. Och jag fick en. Även om jag först inte fattade hur jag skulle köpa koden osv. Klippsk som jag är kom jag dock på det. En automat stod brevid datorerna. Jag är trög. Så nu sitter jag här och klickar runt. Klickat klickat och klickat. Hittar inget intressant. Så blir ett inlägg. Ett ganska långt för att få tiden att gå. Ingen är inne på MSN så här dags. Känns bajs fast nu loggade Matilda in och hon säger hej. Trevligt. Jag blev lite gladare men nu ska hon städa så nu blev jag ledsen. Snart tar även tiden slut. Fan. Vad ska jag köra då. Har inga fler småpengar och känns inte som om jag vill ta ut pengar och spräcka en hundralapp för detta. Nej , det ska jag inte göra. Får väl börja med min nya bok. Whiiie. Den handlar om nynazism i Malmö. Lite kul eftersom jag känner igen platserna och jag tycker det är ett ganska intressant ämne. Förstår mig liksom inte på de människorna till fullo. Hur kan man låtsas som om förintelsen inte funnits eller dömma människor bara för att de inte ser ut som vi. Okej , att säga "vi" var inte rätt. Utan mer att de inte ser ut som svenskar. Jag får lust att gråta när jag tänker på att de hamnat så fel i livet. Jag tror inte de vet vad de gör egetnligen. Så jag tycker mest synd om dem. Det är bara ett tankesätt som hamnat fel för de är nog fina människor under deras politik och hårda yta. Ingen är trots allt perfekt även om vissa paserat gränsen lite för mycket. Tur att man kan ändra sig. Alla borde få en andra chans att verkligen få förändra sig om man vill. Okej, det gör ont att bli sårad men man har själv sårat någon någon gång och fått förlåtelse. Att man förlåter betyder inte att man måste glömma det som hänt och få det att sluta göra ont utan att man låter det gå vidare. Jag önskar att jag alltid kommer kunna förlåta om någon menar det. Vad det än är. Jag vill det. Jag vill inte heller vara en sådan som dömmer människor innan jag lärt känna dem. Jag gör det alldeles för enkelt men jag vill ändra mig. Brukar tänka att nu ska jag förändra mig för jag vill inte leva såhär. Jag vill verkligen sätta andra före mig själv men sedan glömmer man och faller tillbaka. Men det som är skönt är att man kan alltid börja om. Försöka igen och för värje gång man gör något bra kommer man allt närmre sitt mål. Och mitt mål var som sagt att sätta andra före mig själv. Inte bli uttnyttjad utan för att jag vill hjälpa andra att må bra. Tänk om alla tänkte så och efterlevde det. Vilken värld vi skulle leva i då. En ganska fin värld. Så skulle jag vilja ha det.

När jag kommer till Luleå ska jag gå och äta med Isabell. Kul kul kul. Längtar en del.
Vill även ut och resa. Ska kika lite på vad det kostar att flyga till Milano och ifall Aurora skulle kunna ta emot mig på höstlovet. Skulle vara riktigt roligt.