Fast i familjen

Dagen till ära har varit ganska hedervärd. Steg upp omkring niotiden eftersom mina bröder som haft en stor saknad till dator och satelitTV redan var i full gång, och sova till två bröder som är mer än lyckliga för att den digitala världen är på samma planet igen fungerar inte. Inte för mig i alla fall så jag låg där och kikade på TV ett tag, Någon timma eller så, vågade mig inte på att smyga ner. När pappa sedan kom upp för att se om vi var vakna så vågade jag äntligen följa med ner till köket för att klämma i mig en macka. Jag förblev sedan ensam kring frukostbordet med endast Västerbottenskuriren som sällskap. Jag gillar att jag börjat läsa tidningen på morgonen och att jag faktiskt tycker det är intressant. Vuxenpoäng till mig. Det som jag idag kletade mig fast vid var en artikel om hur västvärlden, ja USA, EU och några övriga länder reagerade starkt över hur Ryssland håller på. Hela den situatioen skrämmer mig lite och när den engelska minstern ( minns inte vem) tydligt beskrev att vi inte ville ha en till Hitler så känns det som om det är allvar och man blir rädd. Ett sådant krig som påbörjades 1939 tror jag ingen önskar igen.
Sedan fördrevs förmiddagen med Alias. Tillsammans kring köksbordet skriker båda familjerna ivrigt för alla vill vinna, inte minst jag men sådär överdrivet bra är jag inte. Måste nog erkänna att mamma är bäst eller Anna. Anna för sin snabbhet och mamma för sitt stora ordförråd.
Efter lunch åkte jag, pappa, Tomas, Jens, Anna och Martin in till stan för att spela bowling. Vid kassan måste jag erkänna att min far gjorde bort oss en aning. Han skulle nämligen promt betala och det blev dyrare än anat så han ställde till med lite liv. Men sagt och gjort, bowling blev det en timma. Jag började kanon men avslutade med en rejäl förlust.
Sedan åkte alla hem och jag och Anna besökte Umeå lite. Köpte en tröja på HM. Får väl lägga in bild sedan och sedan blev det en lite fika. Fick i mig en mycket god hallonmuffins. När det var avklarat hämtade Annas mamma oss och vi åkte hem tillsammans med hennes bror. Det blevganska lagom fast jag hade nog kunnat gå en stund till.
Nu är det middag med en massa familjer. Ganska jobbigt men bara att stå ut. Barn i alla åldrar men jag har smygit mig iväg. Orkar inte vara social mer men ska väl dra mig tillbaka dig igen. Så adjö.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0