morotsoppan

Började ganska askalas. Matilda tog fel på riktning på bussen så hennes pappa fick skjutsa mig, Elvira och henne till stationen snabbt efter ett samtal av Charlotte. Hela bussturen satt jag och var asnervös. För vadå liksom ?
Men allt kändes så fel. Jag skulle liksom inte vara här.  Egentligen var jag peppad men det blev knas. När vi anlände var, jag vet inte hur jag ska beskriva för jag vet knappt vad jag kände. Kan inte sätta ord på känslorna särskildt bra men det var väl i närheten av obekvämlighet. Över det hela så jag orkade liksom inte tror jag. Kanske var det att jag var så trött sedan innan. Det blev i alla fall fel. Jag var dum emot dig, något jag ångrar. Förlåt. Känns ganska dumt att skriva så på internet men måste få skriva av mig endel eftersom jag är feg och har svårare att prata. Ytterligare ett tillfälle när jag inte har kraft nog. Bingo Lina, du är sååå bra. Inte.
På kvällen kunde jag inte sova, jag hade så ont i magen för att jag gjort dig ledsen. Jag visste att jag var orolig för det men inte att det skulle göra att jag fick fysiskt ont. När jag frågade min pappa varför han trodde jag hade så ont gissade han att det kunde vara stress och oro. Då var det för att jag gjort dig ledsen. För jag var inte shysst och det vet jag. Det behöver jag inte få upplyst för mig - förlåt igen.

Jag avskyr att vara dum, elak och såra. Något som tagit tid för mig att lära mig.