Fast i ett liv utan liv.
Jag satt och funderade lite igår när vi körde från Gällivare till Umeå på hur tråkigt jag tycker det är att norrläningarna dör ut. För även om jag tycker det är tråkigt där uppe så har det sin charm och sin plats i mitt hjärta. Fast själv skulle jag aldrig vilja bosätta mig här. Umeå är tänkbart men inte längre norrut. Ändå vill jag att det ska finnas kvar. Bara för att jag har mina rötter här ifrån. Män finns det ju gott om men kvinnorna får man väl plantera in, men det gör man ju redan. Många åker ner till Thailand och liknande länder för att hämta hem en kvinna. Jag tycker det är förfärligt. Den thailänska kvinnan har inget val utan tvingas att falla för mannen eftersom hon hoppas på ett bättre förhållande och mannen som inte lyckats få en fru i vårt samhälle tar då denna kvinna. När hon väl kommer till Svergie så kan det bli bra för henne men kan även sluta i ett helvete. Jag trodde inte detta excisterade i vårt land, vårt fina perfekta Svergie. Sarkasmen är överflödig. Och även om det kanske är vanligast i norrland eftersom många damer flyttar från glesbygden så sker det även detta i mitt lilla Kalmar, kan ni fatta det. Mitt i Kalmar?!
Åtminstone tror jag det för min mamma berättade för mig om en kvinna hon träffade för ett tag sedan som bor i vår stad. Kvinnan var omkring 35 år och hade en son på kanske 10 år, och hon var thailänska. Hennes man var därimot det dubbla, har var drygt 70 år. Jag har svårt att tänka mig att hon fallit för honom utan snarare har det handlat om ekonomin. Jag skulle hata att behöva gifta mig med någon som jag inte älskar. Det är som att bli bortgift och jag tror man känner sig fängslad. Fast i ett liv utan liv. Men det kanske är bättre än att förgås eftersom man inte har mat på bordet. Det enda som man behöver betala är ju ändå sex och sin tid, man kanske behöver bli gravid på sin höjd och det kanske är ett bra pris för dem som inget har. Sådana saker betyder ju ändå inget i vårt samhälle. Idag har ju alla sex med alla precis som man byter strumpor varje dag, folk går i väggen för att de ska hinna med allt, tiden för en själv är liksom ingeting viktigt och att bli med barn känns ju som ett värdsligt beskymmer. Det är ju bara att göra abort så är problemen ur världen. Eller?
Åtminstone tror jag det för min mamma berättade för mig om en kvinna hon träffade för ett tag sedan som bor i vår stad. Kvinnan var omkring 35 år och hade en son på kanske 10 år, och hon var thailänska. Hennes man var därimot det dubbla, har var drygt 70 år. Jag har svårt att tänka mig att hon fallit för honom utan snarare har det handlat om ekonomin. Jag skulle hata att behöva gifta mig med någon som jag inte älskar. Det är som att bli bortgift och jag tror man känner sig fängslad. Fast i ett liv utan liv. Men det kanske är bättre än att förgås eftersom man inte har mat på bordet. Det enda som man behöver betala är ju ändå sex och sin tid, man kanske behöver bli gravid på sin höjd och det kanske är ett bra pris för dem som inget har. Sådana saker betyder ju ändå inget i vårt samhälle. Idag har ju alla sex med alla precis som man byter strumpor varje dag, folk går i väggen för att de ska hinna med allt, tiden för en själv är liksom ingeting viktigt och att bli med barn känns ju som ett värdsligt beskymmer. Det är ju bara att göra abort så är problemen ur världen. Eller?
Kommentarer
Postat av: Josephine
Usch, bra ämne eller vad säger man? Det är sjukt hur det kan vara så. men det är rätt vanligt ändå faktiskt oavsett om man inte riktigt inser det först.
Postat av: Josephine
Tack förresten! Hoppas att han är fin och ja, kul att prova om man nu kan säga så. Får hoppas hon väljer mig iaf :D
Postat av: Korven
Många thailändskor hoppar ju på svenska män längst stränderna i hopp om att få flytta till Sverige. Kanske är det bättre att bo med en 70-åring än att jobba för en lön så låg att det skulle kunna klassas som slaveri. Jag menar bara att jag tror inte giftemålen är det största problemet, utan anledningen till varför dom vill gifta sig är det.
Mycket intressant blogg förövrigt! :D
Trackback
