come to my rescue

Detta ständiga jagande efter en utväg gör mig galen. Är som om jag tumlar runt i en glaskula, och hur jag än vrider och vänder, skriker och skrapar, slår och bankar finns det ingenting. Ingen utväg. Över allt är det bara kallt. Jag blir så förbannad på mig själv för att jag inte kan ta mig ur min vandrande bubbla. Jag orkar inte sitta fast längre, men jag orkar inte heller försöka mer. När det inte blir några resultat. Allt jag behöver är bara en liten liten spricka.


Viktor har blivit så äckligt snygg. Squeez.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0