morotsoppan

Jag vill hitta någoting intressant att skriva om. Inte bara hur min dag har varit eller vad jag ska göra. Jag vill skriva om saker som berör , som hjälper människor att vakna ur den eviga dvalan som ständigt pågår. Helt enkelt någoting som skakar om och för människor närmre varandra.
Det var en gång en som berättade för mig att det skett ett bombsprängning i ett hyreshus i Malmö. Katastrof tänker alla då. Hoppas ingen dog och kom till skada. Fint att man orkar skänka den tanken åt dem som råkade ut för det här attentatet. Det är inte precis som om människor skulle bry sig om man inte står de utsatta nära. Så är vi- vi som har det bra. Ingen vågar göra någoting radikalt. Inget för att hjälpa och förändra. Det gör mi piss of. Jag vill förändra. Inte bara älta samma visa ut och in. Helt enkelt sluta leva i den här ytliga världen där det är olagligt att prata djupa saker med dem som inte står en nära. Ingen verkar har tänkt på att det är de djupa samtalen som får oss människor att komma varandra nära.  För faktum är att de här "utsatta" tog inte bombdådet som någoting dåligt. Visst, de blev kanske inte glada men de väckte dem ur deras fega vardag där var och en sköter sitt. Man kanske på sin höjd orkar säga hej till sina grannar, men det är på gränsen för att vara för pinsam och visa för mycket av vem man är. Men det här bombdådet förde människor närmre varandra när de evakuerades och tvingades att sitta timmar tillsammans under sämre förhållande än vanliga. De lärde känna varandra på djupet och bröt genom de här murarna som är uppbyggda av nonchalanta ytliga relationerna- och vet ni?
Det hela avslutades med ett bombbarbecueparty. Är det inte otroligt ? Att det ska behöva hända en sådan sak för att människor ska kunna öpnna sig för andra, slänga undan fasaden och se andra. Lyssna på andra. Prata med nya. Hjälpa varandra. Göra någoting radikalt. 
Jag ska inte skylla på alla andra och säga: "fy-vilken-värld-vi-lever-i"snacket osv. För jag vet att jag är dålig på att öppna mig. Jag skäms över många delar av mig som jag aldrig yttrat ett ord om till andra för att jag vet inte hur de skulle ta det. Men jag skulle vilja ändra på det. Vilja lära känna människor på djupet- utan att behöva vara med om ett bombdåd.