Luciadepp
Nu är det luciashow imorgon. Jag är lite nervös. Inte egentligen för vad jag ska göra ( okej, barnnummret gör mig nervis men i övrigt: nej ! ) utan det är mera för vad alla andra ska göra, om det ska gå ihop och ifall det kommer sluta med att alla är förbannade på varandra. Catfight. Fick försmak på det idag. Kanske borde visa det imorgon istället. Men trots allt blev det ett halvdant genrep. Jag var inge pep. Är ju inte speciellt welcome där anymore. Men i övrigt så är det ju kul bortsätt från att jag blev kickad för kadriljen och ingen hade mod att ens säga det till mig öga mot öga, eller till och med steget lägre: sms. Bara snabba byten. Okej, jag är inte där så mycket längre men kan ju bero på punkt nr ovan. Kändes ändå lite surt för det känns fortfarande som om Rhona är min, och kan inte hjälpa det men det hugger lite i hjärtat när någon annan sitter på henne. Min lilla pärla. Nu låter jag otroligt nördig men det är sådan jag är: nördig.
Men ska i alla fall vara med på gymkanan. Det ska bli roligt och jag ser fram emot det. Lät idag som om jag var en av de få som ville vara med, och inte blev tvingad. Sure. Måste de säga så.
Nummer två dåligt: jag ligger enormt efter i skolan. Fysikprovet närmar sig. Tisdag slår det till. Jag fattar nada. Förstår inte. Har ingen hjälp och det kanske största problemt: ingen fokus. Kan inte koncentrera mig för fem öre. Mina tankar bara drömmer sig bort. Vandrar ut på sina vid ängar. Det gör mig galen. Du gör mig galen. Jag orkar bara inte med allt just nu. Ibland får jag bara sådan lust att be dig dra. Dra dit pepparn växer. Men hur gör man. Hur orkar man. Du gör mig galen.
Okej, deppklagomål inslägg. Precis som ett snitt i hjärtat med en stor fet köttkniv. Slasch sladd splasch. Något i den stilen kan det ha låtit när såren blev djupare. Ungefär. Typ. Slapp i alla fall kika på luciatåg idag. Visst, ger kanske stämning men det är överskattat. Jag är fett less på dem.
