Böda camping
Måste erkänna en sak för er som läser. Det är att jag är utmattad. Tecken på att jag är slut är att kopplingen till blicken är ungerfär tio sekunder efter. Ett annat tecken är att jag åt rester idag, det brukar jag aldrig göra. Jag hatar att värma mat men tanken på en stund framför spisen gjorde att jag nästan kom i stadiet; avsvimmad. Valet var därmed simpelt. Det blev micron. Strålad mat kändes great för stunden. I alla fall när man somnar efter att man hunnit med att titta på både sunset and sunerise. Låter som en låttitel.
Orsaken till denna trötthet är nog annars de senaste tre dagarnas tripp från vardagen. Impulsen som blev av. Vill inte skryta men jag är stolt över oss. Så jag skryter. Vi är bra bra bra ! Cred till oss. Som tog väck min tråkiga vardag.
När man de senaste veckorna stigit upp efter tolv varje dag för att sedan spendera x antal timmar med frukost framför datorn fram emot siestatid insera man att livet är knas. Och när man sedan på kvällen gör noll. Man kanske ser på en egentligen bortkommen film eller äter trist snabbmat med sina vänner, dock (fina förträffliga vänner) så är allting annorlunda lika med roligt men krävande. Allt bra kommer med något dåligt. Är det inte så, eller tvärtom?
Är man inte heller van vid campinglivet blir det nog lite som en chock. Kan inte påstå att jag hamnade i chocktillstånd, jag är van att leva enkelt men frågan är om min brudar blev lite förvånade.Men tror inte det. De tog det fint och gillade läget. Kirk hade sovit i tält en gång innan man jag tror hon sov bra. När jag blåst upp hennes liggunderlag.
Jag hade tagit med mig det mesta nödvändiga och onödiga. Det var bra ända tills returresan. När vi insåg att vi skulle bära stor packning 2 km, flera vändor ångrde jag mig. Som tur var har jorden fötts med några änglar som skjutade oss bitar. Men trots att de fanns fick vi ändå motion. Mörikroppenmotion.
Men någoting som kom som en chock var därrimot miljön. Campingen bestod nämligen av:
Grupp 1. Småbarnsfamiljer med skrikande söta ungar som sket överallt. Alltid. Förutom när de brummade runt på trampcyklar. Yey !
Grupp 2. Päron till medelådersbarn. Medelåldersbarn motsvarar från 10 år och uppåt. Det var de föräldrar som drack sig berusade på öl innan de ens hunnit vakna till och sedan spelade kubb hela natten lång. Stackars barn.
Grupp 3. Solarietanter som tillsammans med sina gubbar satt i husvagnarna och drack öl.
Grupp 4. Ungdomar som bodde med grupp 2. Eftersom deras päron var grupp 2 var de relativt självständiga. Pluset för dem. ( Och oss)
Grupp 5. Minoriteten självklart. Det var vi. Vi var nog de enda som bodde själva under 23. Bingo !
Så Böda var lite av en chock. Men fint väder, god mat, trevliga vänner och mysiga kväller lyfte ändå Bödacamping. Natten till idag var rolig. Träffade en av de roligaste killar jag träffat på länge. Fredrik fick fram många skratt hos oss.
Så puss & kram & nyp i stjärten på er .
Orsaken till denna trötthet är nog annars de senaste tre dagarnas tripp från vardagen. Impulsen som blev av. Vill inte skryta men jag är stolt över oss. Så jag skryter. Vi är bra bra bra ! Cred till oss. Som tog väck min tråkiga vardag.
När man de senaste veckorna stigit upp efter tolv varje dag för att sedan spendera x antal timmar med frukost framför datorn fram emot siestatid insera man att livet är knas. Och när man sedan på kvällen gör noll. Man kanske ser på en egentligen bortkommen film eller äter trist snabbmat med sina vänner, dock (fina förträffliga vänner) så är allting annorlunda lika med roligt men krävande. Allt bra kommer med något dåligt. Är det inte så, eller tvärtom?
Är man inte heller van vid campinglivet blir det nog lite som en chock. Kan inte påstå att jag hamnade i chocktillstånd, jag är van att leva enkelt men frågan är om min brudar blev lite förvånade.Men tror inte det. De tog det fint och gillade läget. Kirk hade sovit i tält en gång innan man jag tror hon sov bra. När jag blåst upp hennes liggunderlag.
Jag hade tagit med mig det mesta nödvändiga och onödiga. Det var bra ända tills returresan. När vi insåg att vi skulle bära stor packning 2 km, flera vändor ångrde jag mig. Som tur var har jorden fötts med några änglar som skjutade oss bitar. Men trots att de fanns fick vi ändå motion. Mörikroppenmotion.
Men någoting som kom som en chock var därrimot miljön. Campingen bestod nämligen av:
Grupp 1. Småbarnsfamiljer med skrikande söta ungar som sket överallt. Alltid. Förutom när de brummade runt på trampcyklar. Yey !
Grupp 2. Päron till medelådersbarn. Medelåldersbarn motsvarar från 10 år och uppåt. Det var de föräldrar som drack sig berusade på öl innan de ens hunnit vakna till och sedan spelade kubb hela natten lång. Stackars barn.
Grupp 3. Solarietanter som tillsammans med sina gubbar satt i husvagnarna och drack öl.
Grupp 4. Ungdomar som bodde med grupp 2. Eftersom deras päron var grupp 2 var de relativt självständiga. Pluset för dem. ( Och oss)
Grupp 5. Minoriteten självklart. Det var vi. Vi var nog de enda som bodde själva under 23. Bingo !
Så Böda var lite av en chock. Men fint väder, god mat, trevliga vänner och mysiga kväller lyfte ändå Bödacamping. Natten till idag var rolig. Träffade en av de roligaste killar jag träffat på länge. Fredrik fick fram många skratt hos oss.
Så puss & kram & nyp i stjärten på er .
Kommentarer
Postat av: Josse
ångrar lite att jag inte jobbade där! :P och hej nu blev det lite onöidgt kommenterande kände jag haha
Postat av: Kristin
Hahahhahahahaha du är bäst på att förklara!! garvade hela lässtunden! ni är bäst<3
Trackback
