morotsoppan

Relativt lugn dag på jobbet idag. Kändes rätt fint att kunna mojsa runt där i mitt egna tempo. Bara strosa. Att kunna rasta in delar av lönen var great. Någoting som inte var lika bra var att jag såg en kille där som gick på Funkabo innan och gick ut samtidigt som jag. Jakob tror jag han heter men det spelar ingen roll egentligen för det är inte han det är fel på, tur det. Hur som helst tror jag att han är lika gammal som jag, nästan säker. Kan inte föreställa mig att han har gått om fast man ska ju aldrig säga aldrig. Jag hoppas han har gått om ett år för annars är han född -91 och då får han jobba vara i köket. Angry Lina ! Eftersom de sagt till mig att jag är för liten för sådant. Ingen som inte fyller 18 det året får jobbat där eftersom det handlar om lagar, säkerhet bla bla bla. Är han lika gammal som jag blir jag ledsen för hur kul tror de att det är att städa egentligen. Jag hatar att städa och alla jobbigt gapiga föräldrar. Men har ju inget annat jobb så antar att det bara är att acceptera läget. Ska väl vara glad som har något men det är ändå orättvist.
Idag kändes det som om jag träffade hela vuxenvärlden som jag känner. Massor över 30 som jag på något sätt har kontakt med kom fram och bara:
 "Nej men jobbar du här blablabla. Vad spännade"
 Pinsamst var ändå att träffa Tina och Egon. Kan inte hjälpa det men kändes så fånigt när jag gick där och plockade och någon bara ropar:
"Lina Lina ! "
Snurrade runt men såg ingen.
"Här borta."
Och där satt dem. Jag skämdes. Förlåt. Antagligen för att mitt jobb är så B som det bara kan bli. Så det blev lite fint kallprat och jag fejkade ett snyggt smile men Tina var på väldigt gott humör så såg nog inget utan vinkade bara lyckligt hejdå till mig när de lämnade Donkan. Men en sak var säker, jag fick lite längtan efter min lilla ponnyplutta. Ser fram emot att få hem den söta tjockisen. För hon lär vara ganska överdrivet rund och go. Men det ska hon vara.
 Slutade vid fyra. Så en kort dag men det var välbehövligt. Imorgon ska jag jobba åtta timmar. Jag dör. 
När jag skulle ta mig hem fick jag mig några goa skratt. Finns en som heter Sayliya eller något, jag vet inte riktigt. Sjukt rolig måste jag säga. På ett trögt men härligt sätt. Jag, Linnea och minnsintehennesnamnförhonärny skrattade länge åt denna charmiga människa. Det var skönt att få skratta ordentligt. Inte gjort det på ett tag men det var väldigt uppfriskande. 
Sedan blev det en snabbis förbi apoteket. En basiron i påsen och sedan en snabb cykeltur hem. Åt lite woook med nudlar och räkor, var väldigt mumsigt. Ska nog cykla hem till Mört nu en stund tror jag. Skulle vara lite kul ändå. Jag gillar det.