morotsoppan

Måste bara blogga en gång till, tycker det är så underhållande just nu för stunden. Jag är så rysligt uppspelt. Är som att sitta på nålar, för minsta rörelse man tar sig för så flyger man en halvmeter upp i blåa skyar. Var denna glädje kommer ifrån vet jag inte men det bubblar i hela mig, det nästan sticker. Det är konstigt för det har inte hänt någoting speciellt vad jag vet. Saker har inte ens gått bra för mig. Jag menar inte att de gått dåligt men det är som när man har ett företag, det minsta man vill uppnå är plus minus noll. Det är precis vad min vardag består av, plus minus noll och ändå kittlar det ända ut i fingerspetsarna på mig om att jag vill gå ut och skrika på balkongen. Bara dansa och skutta runt där löjligt skrikandes. Men klockan är nästan ett och många i mitt kvater sover vid det här laget så får försöka skriva av mig all den här energin, men det verkar inte funka för nu har jag skrivit exakt så här mycket och får jag inte skrika snart sprängs jag. Jag känner mig precis som en skakad champagnflaska där champagnen bara måst nu. Det går inte längre. Jag bara måste ut nu. Tidsmässigt åker jag imorgon vill västkusten med kristin, sofie och nina. Jag är så grymt lycklig. Det bara sprudlar.
Snart tillbaka, måste bara pröva mig på ett glädjetjut.