morotsoppan

Jag älskar hösten. Den är så vacker. Skimmrande löv i alla röda nyanser. Man kan inte annat än älska det när solen sprider ut sina gyllene strålar över marken. Det var en sådan morgon idag när jag cyklade till skolan. Solen stod lågt och bara sken. En riktigt glad morgon.
Dagen för övrigt blev bra trots min huvudvärk som jag inte vet varför den ättrat sig in. Två lektioner var precis lagom där en av dem var idrott. Perfect.

Utanför min snygggrannes hus stod två ungdomar/barn/vad-de-nu-var. Gick kanske i åttan / nian. Den ena, killen kände jag igen sedan tidigare. Tjejen halvskrek på ett ganska trostsigt sätt om jag hade en tändare. Dock hade jag inte det. Nekade och gick in till mig. När jag sedan stod där i köket och spanade på dem slog det mig att jag kanske skulle gå ut med tändstickor till dem. Kände mig feg och nördig men så tänkte jag på det jag skrev igår, på fägelset och på en artikel jag läst i Vecko Revyn nyligen där en tjej berättade att hon alltid gjorde det som skrämde henne för att hon inte ville låsa in sig själv. Jag gjorde. Jag tog mina tändstickor och gick ut till paret. Gav dem asken, vann över min rädsla för nordighet och gjorde två andra medmänniskor glada. Kändes ganska bra efteråt. Nu ska jag kika på gårdagens avsnitt av Gossip Girl.