Matteläraren- en klass för sig.

När jag började gymansiet så fick vi alla göra ett test i början om man skulle gå i snabb eller normalmatte. Jag hamnade i normalmatten vilket är tillräckligt fort ändå. Framför oss ställde även alla mattelärarna upp sig för att man skulle få en inblick av dem. Där stod två karlar och en kvinna. Den ena manne var medelålders med mage och ett leende på läpparna, den andra såg ut att vara strax under treitto om man tittade noga medan ens första reaktion var - oj , han är visst kvar i högstadieåldern och just kommit i målbrottet. Den sista var Annika. Hon var som sagt den enda damen och såg snäll och mysig ut, dessutom liknade hon en person jag gillat mycket som tränare när jag spelade fotboll. Jag önskade och bad tyst för mig själv att jag skulle få denna lärare- och som på beställning. Nästa lektion stod hon där och kikade ut över klassen. Jag blev glad och log lite för mig själv. 

Idag önskar jag att jag aldrig bett den bönen om Annika, att mitt hopp aldrig slagit in för hon är den mest tröga och långsamma av hela Kaggs lärare. Utbudet är bra men hon sänker medelvärdet. Att ha henne i matten har varit överkommiligt om än hon skyller på oss för att vi ligger efter när det är hennes genogångar som tar tid eftersom hon måste säga allting tre gånger, plus skriva hel mening och punkt hela tiden. 
Men nu har hon kämpat för att få oss i fysiken också, och till allas olycka ( utom hennes ) så får hon sin vilja igenom. Och om det varit överkomligt i matten, så är hon inte i närheten av det i fysiken. Hon kan ingenting och när hon får frågor fladdrar ögonen upp i taket ( det är vi iof vana vid sen matten ) men ur munnen kommer bara dregel och mummel. Unvikande försöker hon släta över frågan och gå vidare till det hon kan- fast hon kan ju inget. 

Det var tydligen vissa som varit och klagat på henne och nu skulle vi avakta ett tag hade de kommit överrens om på lotsen, förändrades inget vid det nya avsnittet så måste ändringar ske. För en lärare som inte ens förstår sig själv, hur ska denne kunna få andra att förstå. Särskildt när det gäller ett ämne som fysik. Där man måste förstå.

Och proven får man aldrig, tar mer än 3 gånger så lång tid för henne som för de andra lärarna. Vi är lyckligt lottade. Tackar och bugar, Annika.  


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0