P.s I love you
Matilda och jag bestämde igår för att ha en mysig hemma kväll. Krypa upp i min säng och se på en bra film så vi hyrde denna eftersom den legat på toplistan ett tag.
Den handlar om Holly och Gerry som är en gift par utan ungar och stor lägehet i New York. Gerry är nöjd med livet bara han har Holly vid sin sida, Holly därrimot drömmer om en stor lägenhet där de ska få barn som de ska fostra tillsammans. För henne är ingenting tillräckligt, men det inser hon inte förren hennes make går bort och ensam står hon kvar. Utlämnad till ingenting. Dessvärre blir det när hon stänger sig ute från jobb, vänner och familj. Men så börjar hon på en massa brev från sin älskade som han förberett före sin död och filmen handlar om de här brevens påföljd.
Jag hade ganska stora förväntningar på denna film. Många jag hört hade uttryckt att det skulle vara väldigt fin film där man behövde ladda upp med den ena servetten efter den andra, men det tycker inte jag. Okej, den var tragisk men jag grät ingenting och då är det någoting som inte stämmer för lina lika med lätt till tårar är sanning.nu
Jag tyckte mest film var lång, visst så hade den sin söta scener och sin skratt men ingeting som jag den bonus i slutändan. Den var på tok för händelsefattig. Kanske var det mina höga förväntaningar som förstörde den, kanske inte.
