En morgon i dess fina stund
Det är lördag morgon. Jag vaknar klockan trots att jag inte har några planer, somnade fram emot ett kvällen innan och helst bara skulle vilja sova ett par timmar till. Men det går inte. I köket sitter papput. Han är pigg och glad, ovanligt gott humör måste jag konsatera. Blir irriterad på honom för att han håller på och pratar. Morgonen är till för samling och lugn för att klara av dagen och då pratar han. Ett överskott av frågor. Suck. Lyckas äntligen smita men då ropar han igen. Skafferiet är stökigt, gnäll berätta gnäll berätta gnäll berätta. Vem bryr sig om allt inte ligger i ordning?
Jag orkar inte när han är så glad. Inte så tidigt. Fast det fina med det var att han tyckte det var en bra idé av mig att ta ledigt en måndag och resa iväg för att ha en lång helg. Wow, måste jag erkänna.
Jag orkar inte när han är så glad. Inte så tidigt. Fast det fina med det var att han tyckte det var en bra idé av mig att ta ledigt en måndag och resa iväg för att ha en lång helg. Wow, måste jag erkänna.
Kommentarer
Trackback