Engladdag.
Idag var en sådan dag som vad-som-än-händer-kan-inget-gå-fel utan man fortsätter ändå vara glad i alla lägen. Kanske inte bara glad, utan även sprallig, energisk och allting är roligt ur alla vinklar och kanter. Nästan allt.
Inte morgonen. Den var trög. Ägnade ca en timma åt att ta mig upp ur sägnen och resterande av min sovmorgon åt Svensson Svensson istället för att plugga. Dumt men förtjänat efter de här dagarnas intensivplugg. Mamma satt även nere och spelade gitarr och sjöng, man blev så glad av det så det var en njutning att bädda sängen och klä på sig.
På vägen till skolan träffade jag Elin så vi tog sällskap. Det var roligt eftersom jag förjämnan cyklar ensam med min musik i öronen. Hon skulle ha idrott så hon var lika praktiskt klädd som jag eftersom jag bara skulle ha en matte lektion innan idrotten.
Matten gick rätt bra. Satt och provocerad Kristin samtidigt som jag ibland klämde in ett tal här och var. Matteläraren var lika söt men lost som vanligt. Jag skulle vilja prova lägga ett paket extramintfresch på hennes kated och skriva "till dig från mig". Tror ni hon skulle bli glad eller ledsen?
. Länge sedan jag klämde ner det i min mage.
Idrott. Jag var över positiv. Alla trodde jag blivit knasig. Johanna frågade om jag blivit kär, då kom det fram att Pärran även funderat på den slutsatsen också men så var dock inte fallet. Eftersom jag var så glad fick jag bestämma att vi springer ängörundan nästa gång istället för idag. idag fick vi spela lacross. Jag försökte verkligen och det var väl ganska kul. Har inga problem med att gå in i närkamper och fajtas samt tacklas och ta emot tacklingar lite gran, tycker det hör till men när expempelvis Oskar kommer springandes i fullfart med bara mål i siktet och ingen skoningsam blick hur man är letar så blir det roliga lite sisådär för även om jag inte är rädd så har jag inte en chans. Man flyger så en fjäder och jag klarar inte av att förlora så dant. Fattar inte ens att jag klarar av att erkänna detta för mig själv. Det är en bit på vägen, hade jag aldrig gjort innan. Det är liksom vinna som gäller ! Annars så blir jag passiv och slutar försöka. Och det blev precis vad jag gjorde. Slutade försöka. Men det gjorde inget för jag är som sagt glad idag ändå.
Nu är jag hemma och ska plugga, igen. Men det gör iget för jag är glad ändå. Först ska jag bara kika runt lite på vad gymkort kostar. Vill börja träna för att kunna mönstra. Känns liksom mer uppmuntrande att träna om man har ett mål. Och jag skulle vilja klara det, en bra merit, en spännande upplevelse och man går fysiskt plus på det.
En tråkig bildserie. Haha
Inte morgonen. Den var trög. Ägnade ca en timma åt att ta mig upp ur sägnen och resterande av min sovmorgon åt Svensson Svensson istället för att plugga. Dumt men förtjänat efter de här dagarnas intensivplugg. Mamma satt även nere och spelade gitarr och sjöng, man blev så glad av det så det var en njutning att bädda sängen och klä på sig.
På vägen till skolan träffade jag Elin så vi tog sällskap. Det var roligt eftersom jag förjämnan cyklar ensam med min musik i öronen. Hon skulle ha idrott så hon var lika praktiskt klädd som jag eftersom jag bara skulle ha en matte lektion innan idrotten.
Matten gick rätt bra. Satt och provocerad Kristin samtidigt som jag ibland klämde in ett tal här och var. Matteläraren var lika söt men lost som vanligt. Jag skulle vilja prova lägga ett paket extramintfresch på hennes kated och skriva "till dig från mig". Tror ni hon skulle bli glad eller ledsen?
. Länge sedan jag klämde ner det i min mage.
Idrott. Jag var över positiv. Alla trodde jag blivit knasig. Johanna frågade om jag blivit kär, då kom det fram att Pärran även funderat på den slutsatsen också men så var dock inte fallet. Eftersom jag var så glad fick jag bestämma att vi springer ängörundan nästa gång istället för idag. idag fick vi spela lacross. Jag försökte verkligen och det var väl ganska kul. Har inga problem med att gå in i närkamper och fajtas samt tacklas och ta emot tacklingar lite gran, tycker det hör till men när expempelvis Oskar kommer springandes i fullfart med bara mål i siktet och ingen skoningsam blick hur man är letar så blir det roliga lite sisådär för även om jag inte är rädd så har jag inte en chans. Man flyger så en fjäder och jag klarar inte av att förlora så dant. Fattar inte ens att jag klarar av att erkänna detta för mig själv. Det är en bit på vägen, hade jag aldrig gjort innan. Det är liksom vinna som gäller ! Annars så blir jag passiv och slutar försöka. Och det blev precis vad jag gjorde. Slutade försöka. Men det gjorde inget för jag är som sagt glad idag ändå.
Nu är jag hemma och ska plugga, igen. Men det gör iget för jag är glad ändå. Först ska jag bara kika runt lite på vad gymkort kostar. Vill börja träna för att kunna mönstra. Känns liksom mer uppmuntrande att träna om man har ett mål. Och jag skulle vilja klara det, en bra merit, en spännande upplevelse och man går fysiskt plus på det.
En tråkig bildserie. Haha
Kommentarer
Trackback
