Kärlek är gemenskap
Har inte varit speceillt aktiv här på sistone. Inte så top-notch som jag var ett tag. Kanske lite för var jag då, men nu är de tvärt om. Beror mycket på skolan som suger kraften ur mig men inspirerat mig väldigt på sistone. Jag trodde aldrig jag skulle tänka tanken en fredagseftermiddag: Åh, jag längtar efter att få komma hem, öppna bäckerna och lära mig ännu mer inom ämnet Biologi A. Det blir även en snabb uppdatering om helgen bara för jag måste återgå till boken. The big book.
Fredagskväll var det uppstars för Knyppla med Krister eller vad man nu vill kalla det. Nya snitsiga namnet i alla fall. Det var roligt och jag för första gången känner mig helpep på att hänga i Vasa. Jag såg på äkta fram emot hela hösten- det har nog aldrig hänt innan. Framsteg. Blev lite lek, andakt och avslutade med att chilla med te och snack senare på kvällen. Fint.
Lördag morgon gällde upp tidigt. Helpeppade på församlingshelgen i Blekinge. ( Måste säga att jag verkligen har ändrat inställning, förut har det aldrig varit tal om att jag frivillgt skulle med på detta. ) Massa människor i bussen som avgick och tillsammans med alla andra gick resan fort. Väl framme på den fint belägna gården vid havet blev det käk, snack, lek , chill. Minns knappt men det var bra. Det fina med Vasa är den blandade åldersgruppen. Tycker om att det är alla åldrar för alla behövs, från barn till pensionär. Mot kvällstid blev det kräftskiva med underhållning och marängsvish. Mumma. Och fram emot nattetid gick vi jämnåriga ner och grillade marschmellows som vi doppade i smäl choklad och annat gott. Väldigt mysigt att bara sitta där och käka och äta. Avslutade med att sitta med varsin tekopp och samtala väl tillbaka. Mysigt.
Söndag var det samling, äta och bussfärd hemåt. Jag var trött men lekte ändå med barnen och umgicks med vännerna . Det var en väldigt bra helg. Men den gjorde mig förvirrad samtidigt. Jag är så less på mig själv . Att jag är så sluten och jag behöver verkligen någon att anförtro mig åt. För just nu vet jag inte var jag står.
Men som sagt, back to the books. Over and out.
Fredagskväll var det uppstars för Knyppla med Krister eller vad man nu vill kalla det. Nya snitsiga namnet i alla fall. Det var roligt och jag för första gången känner mig helpep på att hänga i Vasa. Jag såg på äkta fram emot hela hösten- det har nog aldrig hänt innan. Framsteg. Blev lite lek, andakt och avslutade med att chilla med te och snack senare på kvällen. Fint.
Lördag morgon gällde upp tidigt. Helpeppade på församlingshelgen i Blekinge. ( Måste säga att jag verkligen har ändrat inställning, förut har det aldrig varit tal om att jag frivillgt skulle med på detta. ) Massa människor i bussen som avgick och tillsammans med alla andra gick resan fort. Väl framme på den fint belägna gården vid havet blev det käk, snack, lek , chill. Minns knappt men det var bra. Det fina med Vasa är den blandade åldersgruppen. Tycker om att det är alla åldrar för alla behövs, från barn till pensionär. Mot kvällstid blev det kräftskiva med underhållning och marängsvish. Mumma. Och fram emot nattetid gick vi jämnåriga ner och grillade marschmellows som vi doppade i smäl choklad och annat gott. Väldigt mysigt att bara sitta där och käka och äta. Avslutade med att sitta med varsin tekopp och samtala väl tillbaka. Mysigt.
Söndag var det samling, äta och bussfärd hemåt. Jag var trött men lekte ändå med barnen och umgicks med vännerna . Det var en väldigt bra helg. Men den gjorde mig förvirrad samtidigt. Jag är så less på mig själv . Att jag är så sluten och jag behöver verkligen någon att anförtro mig åt. För just nu vet jag inte var jag står.
Men som sagt, back to the books. Over and out.
Kommentarer
Postat av: Kristin
känner igen mig totalt! Det behövs någon som jag litar på till 100% innan jag kan öppna mig och ta in nya personer, är så stängd.
duär fin
Trackback
