morotsoppan

Idag skulle skolan vara kreativ och hitta på något kul för oss NV-elever. Egentligen så var det kul tänkt men för det första innebar det att jag skulle gå 8 istället för 4 timmar i skolan samt så var jag sjukt dundertrött. Så där så man bara vill hänga sig själv om man inte får sova. Men turen kom och vi samlades alla i mycket fina bussar. Cred till skolan. På vägen upp fick jag, Nina och Johanna strukturerat upp Kaggdagen en aning vilket kändes lättande. Försökte även sova lite men klickade inte. Första stoppet var raukarna. Fina , antar jag och frågorna fick vi svarat på. Andra stoppet, Neputunuslandet - det var ganska unikt med plattorna liggandes alldeles vid havet. Föreställde mig att det såg ut så när kontineten delade på sig. Tredje stoppet - thujaskogen. Den var annorlunda mot andra skogar, unik. En sådan skog man bara ville stanna i för sig själv och gå en fin dag som denna, för det var verkligen bra vänder. Sista stoppet- trollskogen. Där fick vi pastasallad som gick ner och sedan skulle vi i grupper om 4 välja en fråga att göra. Vi fick frågan - hitta avföring. Kul liksom men enkelt tänkt vi. Fint. Men det skulle vi inte sagt. Asken skickade iväg oss på äventyr och sa att vi skulle vara tillbaka för guidadtur innan vi åkte. Vi gick och gick, men hittade bara kobajs. Det räknades inte. Tillslut hittade en harplutt och en oigenkännerlig bajs. Great. Men vi fick även träffa på en sjukt söt luden svart kalv. Jag blev lite kär. Tillbaka på samlingsplatsen i tid så hade Asken missat att alla klasserna skulle gått den guidade turen tillsammans när hon skickade iväg oss så de hade redan gjort sin. Så vi fick en egen tur med Asken, så nu har jag och Krik fjäskat. Haha, mest Kirk. Och vi fick faktiskt se vraket - fast det var inget att se.
På vägen hem sov jag, nästan hela resan.

Efter skolan cyklade jag utmattad till stallet. När jag såg att jag inte skulle få rida Rhona idag heller, tappade jag modet. Jag började sakna mina föräldrar fasligt mycket och när hon inte hälsade idag heller så blev på grund av min trötthet gråtfärdig. När jag sedan såg att jag fått min livs första fästing fick jag panik, jag bara såg för mitt indre hur den växte på mitt ben, jag fick borelia och blev förlamad för resten av mitt liv. Märta tog borten och jag bara grät. Chocktillständ. Sedan grät jag ännu mera, och mera och mera. Dagen var förstörd och jag ville bara hem, krypa ner under täcket och sova ett par månader för att sedan vakna glad, stark och utvilad. Så blev det inte. De fick upp mig på hästryggen. Var nog nyttigt även om jag var nere, var jag även efter men bättre. Gick ganska bra med.

Nu sitter jag här och bara vill sova men måste plugga. Ringde mamma för att jag saknar henne så fasligt mycket. Fattade inte att de inte landade i Malmö förren vid 23 ikväll så blev ledsen när det bara brusade och hon inte kunde prata med mig. Då brast allt igen. Kände bara hur mycket jag ville krypa upp i hennes famn och vara liten igen.