morotsoppan

Bland det bästa jag vet är att stiga in i ett hus som doftar nybakat. Det spelar ingen roll vad som någon slitit med för att få ihop, bara doften av att det nya, hemtama, mjuka och goda gör mig alldeles varm. Det händer inte så ofta att den doften letar sig in i vårt kök men någon gång ibland sker detta seende, och det gör det kanske mer uppskattat när det väl händer. Det tråkiga är att 75 % av de tillfällena är det jag som stått bakom själva jobbet, och resten av familjen står där som dräglande hundvalpar och viftar på svansen redo att vilken sekund som helst slänga sig över det som kommer ut ur ungen. Idag var en sådan dag. Jag har sedan i tisdags längtat efter nybakade kanelbullar men inte kommit mig för att baka dem. Gick och handlade jäst redan då för att jag skulle kunna baka under lovet men detta blev det aldrig något med, men så idag. Mitt under psykologistudierna bestämde jag mig, nu får det bli. Min längtan hade på något vis blivit dubbelt så stor sedan igår. Kan ha varit för att innan hade jag bara tänkt det för mig själv men igår efter träningen i duschen så yttrade jag mig högt om att jag längtade något så otroligt efter nybakade kanelbullar. Det blev som ett slag i ansiktet. Jag ville ha det nu, och kunde inte släppa det på hela kvällen eller idag. Så nu har jag njutit av god deg, varma bullar och kall mjölk. Bättre än så kan det inte bli.