morotsoppan

Att vara stolt är det patetiskt eller möjligen högfärdigt?
Kan man inte kan få tala om att man är nöjd med sig själv utan att få öknamnen egocentrisk, skrytsam och snorkig? 
Det skapar så lätt skitsnack bakom ens rygg om man yttrar sig för mycket. Men jag ändå berätta att jag är helnöjd med mig själv. Fast det är inte heller riktigt korrekt, för jag är inte tillfredsställd med mig själv utan snarare med dagens åtgärd.
Trots att det tagit mig en halv eveighet att ladda upp inför det här samtalet gjorde jag det ändå idag. Jag mådde oerhört illa vid dagens skolslut. Jag sköt på mitt oifrånkomliga krav genom att pladdra alldeles för länge med Maria, vilket i och för sig var trívsamt eftersom vi inte pratats vid på en hel oändlighet samt spatser runt på maxibutikerna utan mål. Funderade ännu en gång på att skjuta upp det tills imorgon eller varför inte onsdag, men så tog jag mig kragen. Insåg att det är nu eller aldrig. Aldrig ströks direkt. Det var inte ens ett tankvärt alternativ. Jag kodade in mig på Donken. Laddade mitt mod medan chefen snackade i telefon, sedan klev jag med bestämda steg in på kontoret. Bet mig nervöst i läppen och framförde frågan om sommarjobb. 

Kom ut med ett brett leénde på läpparna. Jag var så stolt över mig själv. Jag övervann min rädsla trots att
a. Vi reser till Tanzania i en månad
b. Chefen var väldigt grinigpå mig i lördags för att liten fläck infunnits sig på skjortan baktill. 
Men jag genomförde det. Jag kommer få knega de ynka sommarveckorna som kvarstår när vi anlänt hem. Känns fenomenalt. Även om jag är förargad på mig själv för att jag är så gränslöst skraj.