du gjorde ett fint försök, förlåt att jag inte kan ta dig seriöst
Efter textlektionen igår när vi pratade om bloggar så sa jag ett citat av Blondinbellas blogg som min lärare verkligen gillade. Det gjorde mig stolt eftersom jag låtsades att jag kommit på det själv. Citatet var:
"Bloggen ska vara personlig men inte privat."
Det fick mig att tänka till lite. Jag kanske inte borde namnge alla i min blogg. Det blir för privat. Men det jag skulle berätta idag var i vilket fall:
Vi har haft en lärarstudent sedan några veckor innan jul. ( Säger inte hans namn.) Han är medellång, lite knubbig, och springer runt med byxorna över naveln. Hans engelska accent är ingenting man tänder på trots att han har den typiska orangea hyn och är någonstans mellan tjugofem och trettio år.
Idag på fysiken var jag lite drömmande, på en annan planet men med glada läppar efter genomgången. Bara av det skälet att jag avskyr fysik. Då kommer killen fram, böjer sig lite diskret över mig och halvviskar:
"Du verkar lite okoncentrerad tycker jag. "
"Jaha."
"Är det någoting du vill berätta?"
"Ehe, "
"För du kan berätta för mig."
Hahahahahahaha, dagens skämt allså. Men fint att han erbjöd sig att lyssna på mina djupa historier. Not. Efteråt kom jag på att jag borde ljugit ihop en historia om min tragiska liv där mamma hånade mig och pappa slog mig. Skulle gilla att ha sett hans min.
Han påpekade för mig att jag hade hål i mina jeans. Något jag redan var väl medveten om xD