morotsoppan

Just nu är livet bara allmänt piss of.
Jag sitter inspärrad. Känner mig precis som en fånge, bortset från kläderna. De är inte svarta och vita. Inte heller randiga. Utan bara äckliga. Indräkt i mitt egna äckel. Ute har snön fallit. Min familj tog precis bilen för en tur till Svartbäcksmåla. De ska åka pulka. Jag är fast. Lovet är snart slut. Dagarna har gått sjukt fort. Speciellt med tanke på att jag nu den senaste tiden har ägnat mig åt:
- se massa massa massa film och boxar
- sugit på halstabletter
- druckit hostmedecin
- druckit te
- druckit honungsvatten
- ätit ipren, ibrufen, panodil
- druckit vatten
- svettats
- frusit
- tagit tempen och hoppats på en normal tempratur
- blivit besviken när tempen visat fel siffror
- känts som om jag gått ner i vikt. ( lite bra )
- spytt
- svimmat
-sovit
- blivit uppassad

ungefär vad mina dagar bestått av. härlig blandning. mycket variation. yes. idag är jag nästan utan feber. pappa har iaf konstaterat att det var inte lunginflamation ( igen ) som han först trodde. skönt. imorgon har pappa sagt att jag kan få gå ut en liten stund. danke daddy. verkligen. jag orkar inte sitta här innen längre. totalt of från omvärlden. jag vill träffa mina fina vänner. bara krama dem. le. och inte inse att jag blivit dissad.