morotsoppan

Endast en liten tid av min nya existens har förflutit. Men det är redan utnött. Avskalad, och jag vet inte hur jag ska orkar fylla ut det igen. Mina krafter är slut och jag spanar efter någonstans att där jag ska kunna förse mig med ammuniton. Funderingarna kring att jag kommer försumma min framtid om jag inte avslutar det jag påbörjat; arbetet, väcktes idag. Jag har blundat inför dem och inte velat se dem av en enda anledning- jag är girig. Det är en sanning man helst smusslar undan både för sig själv och sitt umgänge. Men att komma till insikt om sina brister är en bit på vägen brukar man väl säga. Frågan är bara vad konsekvenserna blir för den som är medveten om dem. För rikedomar spelar allt för viktig roll i min vardag. Detta beständiga kravet på förnyelse gör detta till en nödvändighet. Så jag skulle kunna skylla ifrån mig allt på samhället, men det är fegt. Frågan är bara vad som ändå är viktigast?
Nuet eller framtiden?
Men hur ska jag kunna upphöra att konsumera när omgivningen aldrig kommer att göra det.