morotsoppan

Vi har anlant till Bukoba. En stad nagot storre an Kalmar alldeles intill Viktoriasjon. Det var en ganska lang resa. Vi flog fran Arlanda i tisdags. Allting till Heatrow gick bra forutom att det slog mamma att hon inte hade en aning om var hennes bilnycklar var. Hon fick panik men sa var det. At pa en trevlig resturang vilket var tur eftersom jag inte uppskaddade flygmaten. Resan pa planet gick bra. Tog omkring tio timmar fran England till Entebbe i Uganda. Jag sov inte en blund pa hela natten. Farsokte men det var omojligt, sa jag agnade timmarna at film. Aldrig flygt pa sa stort plan innan sa gillade att man hade egen tv, fick tandborste och andra nodvandigheter. Mandag morgon landar vi i Uganda. Jag blir forskrackt for det at kvat, mulet och regnet hanger over oss. Dar kommer aven nasta pars. Inga problem att soka visum men pappas vaska visar sig vara borta. Tillslut hittar de den. Den hade trillat av bandet innanfor vaggen. Utanfor vantar var chauffor. Pappa har sagt att standarden pa bilen kommer vara med aircondition. Sa var det inte. Det ar en rymlig bussbil som ger kansla av att kunna rasa samman vilken minut som helst. Han som kor heter Jonathan och man kan ju undra hur han fick korkort. Pa vagarna som ar allt fran gropiga grusvagar som man blir spyfardig av att aka pa till de battre asfalterade kor han pa. Ute pa de battre vagarna gar det undan och ibland tror jag att jag ska do. Nar jag ar vaken. Men det ar en spannande resa. Att fa se landet. Se hur landskapet andras. Gamarna i traden, de magra korna som ar hart bundna langs vagkanten, barnen som springen smutsiga runt, en och annan apa och framfor allt hur de tvingas akta sig for bilarna. For ar det nagot jag har lart mig sa ar det storst har foretrade. Vid ekvatorn stannade vi och at. Fick i mig en gigantisk men fantastisk smoothie. Och pommes. Men de holl inte hattet. Utanfor sitter det en stor vakt med gevar. Lite nevos blir man allt. Men manniskor ar oppna och glada. Resten av resan till gransen sover jag. Pa gransen ska det sokas visum. En procedur som ar olidlig. Overallt ska papper fyllas i och man blir galen. Tillslut kommer vi igenom och vi far en ny chaffur. En som kor i mer normal hastighet och man vagar njuta av farden genom Tanzania. Pa eftermiddagen nar vi Bukoba. Nar vi kliver ur bilen var det varsta jag varit med om. Flugor tacker luften och man kan omojligt vistas ute. Prata ar inte att tanka pa nar de flyger in i munnen sa fort man oppnar den och jag kan inte beskriva hur mycket det ar. Pappas van moter oss med sina tva dottrar. Nagot aldre an mig. Vi checkar in i rum med hogre standard an forvantat. Men utan vatten i dusch, toalett och handfat. Vi far middag, grillad kyckling och ris. Det var gott. Vi pratar lite med dem men det ar svart att hitta samtalsamnen. Den ena dottern pratar bra engelska men hon ar blyg. Var konversation gar ut pa att jag fragar, hon svarar. Vi gar en promnad. Klockan ar omrking sju och det ar backsvart redan. Tillsut aker de hem och Tomas och jag som delar rum somnar bums. Onsdag formiddag vandrar vi runt pa marknaden. Jag ar uttittad. Koper lite frukt och manniskor overallt men jag gillar det. Valdigt mycket. Fortsattning foljer. Min tid ar ute och natet ar segt. Bilder ar inte en tanke att ladda upp med den har uppkopplingen. Ha det bra dar hemma.