morotsoppan

Har spenderat en vecka uppe i bergen, den vecka jag trodde skulle bli pest och pina. Jag trodde jag skulle fa leva trangt i en hydda utan varken el eller vatten. Sa var inte fallet. Vi kom till ett hus som i mina ogon var stort. Det hade en stor veranda, dock ar allt i sten, med galler for minska risken for inbrott samt myggnat. Malaria gar standgit runt och oroar mig. Dragit pa mig fyra myggbett. Och far jag malaria ar inkubationstiden tva veckor, vilket kommer resultera i semestern pa Zanzibar om jag far det. Forhoppningsvis inte.
Annars var det som sagt ett stort hus. Tre fyra sovrum var av ett utan myggnat sa det var inte aktuellt. Jag och Tomas delade ater igen rum. Under hela veckan och vi har hallit sams over lag, haha.
Det fanns riktig toalett och vatten och el mad lampor i varje rum. Dock inget varmvatten sa det har vi fatt koka nar vi ska duscha. Ndolage som ar ett sjukhusomrade med hus for personal och deras familjer ar inte speciellt stort. Ganska mysigt och fint belaget uppe pa ett berg. Vart hus lag dessutom alldeles vid kanten nastan, bara bakom en hack. Sa spenderat manga timmar pa andra sidan hacken solandes med en utsikt utan dess like. Ofantligt fint.
Forutom de timmar jag agnat at solen har vi haft ett tight schema. Totalt uppbokade av alla som vill traffa oss. Varit runt till ett dussintal familjer och byar vilket bade har varit spannande och tufft. Manga kan inte engelska vilket medfor att endast pappa kan prata med dem och kan de det ar de oftats blyga. Jag har mott tre tjejer i min alder somm talar bra engelska men det ar svart att prata med dem. Det ar bara jag som fragar och vissa fragor verkar de inte tycka ar helt acceptabla. Borjar jag dessutom beratta om nagonting hemma sa lyssnar de inte speciellt lange innan man marker att deras tankar svavar ivag pa andra vagar. Maten har overlag varit bra. Hade stallt in mig pa att vi bara skulle fa epitoke som ar basfodan har. Det ar kokbaner som kokas tillsammans med bonor och ibalnd kott. Smakar som skolans overkokta potatis fast i mosform. Vidrigt om jag far tycka till. Men beviset pa att pappa ar hedersgast ar att forutom en dag i som ocksa var den fattigaste familjen har vi bjudits pa ris, kyckling, kottgrytor och frukt ocksa. Mat som de annars bara ater vid jul, pask och andra hogtider.
Har levt pa frukt, ris och sas. Men Tanzanierna dricker bara te till frukost, och sedan tva mal vilket medfor att deras tallrikar ar gigantiska. Sa de tycker nog jag ar lite konstig som int efyller pa sa det svaller over, bade av vana och att jag inte ar overdrivet fotjust i maten.
En dag var vi bjuden till en familj i deras traditionella hydda. Finns endast ett fatal kvar. De hade bjudit in jagare och stallt till med dans och sang. Det var en upplevlese kan man ju saga. Dansa holl de pa med i timtal och de skulle nog fortsatta aven efter vi akt. Jagrna visade hur de brukade gora vid jakt och deras danser de hade till. Speciellt.
Igar fyllde jag 18 ar. Blev vackt av familjen med fyra paket och ett kuvert. Tva armband, tva bocker och pengar. Samt att jag ska fa en dator nar vi kommer hem. Det var mysigt. Sedan gjorde vi nagonting sjalva med familjen. Vi gick till vattenfallet vid Ndolage. 90 meter hogt och en vandring som tog sin lilla tid. Killen som gick med oss visste inte vagen fast det fanns inte heller nagon direkt vag. Fort ned for berget och over torra stapper, sedan genom regnskog och efter mycket letande hittade vi det. Jens och jag badade i det och det var en upplevelse.