call me, I miss you

Märta ringde mig. Hon skulle göra ett nytt försök til övertygelse om 18årsfest. Egentligen orkade ingen av oss snacka med varandra så vi hälsade artigt i början sedan hamnade luren bara på sniskan och tiden gick. Ingen sa någonting vettigt utan det blev bara något ord här och var när man kände att det varit tyst lite för länge. Önskade inget hellre än att hon skulle lägga på. Vi kom inte fram till någonting.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0