när man tror på en annan framtid
Det som är omöjligt blir möjligt när man har sovmorgon. Sova alldeles för länge. Man vaknar till, tror att denna gången ska det bli annorlunda, men man hoppas för djäves. Man sjukner sakta tillbaka till drömmarnas land, till sin davla, om nu så bara för några minuter. Utan ens egna medvetande växer dessa minuter, de läggs på hög. Plötsligt är det inte längre en kulle utan ett helt berg. Det var över en timma sedan jag borde stigt upp. Upp ur min varma säng och det mjuka duntäcket som ger mig trygghet.
Inte ens att mobilen vibrerade i min armhåla verkade hjälpa mig den här gången. Verkligheten var alldeles för diffus.
Inte ens att mobilen vibrerade i min armhåla verkade hjälpa mig den här gången. Verkligheten var alldeles för diffus.
Kommentarer
Trackback