morotsoppan

Idag fick jag beskedet. Trodde jag skulle vara obeskrivligt nervös men det var jag inte. Bara lite. Gick in där med inställningen att får jag inget jobb får jag njuta av sommaren som den är.
Kom in. Hon satt och hade lunch. Tillsammans med min favortiarbetsledare. Det blev ett riktigt bra samtal. Glad att jag inte ringde. Fick chans att berätta hur jag kände och hur jag tyckte att de agerat mot mig. Och jag vågde berätta hur jag kände. Jag är mäkta stolt över mig själv.
Hon tog kritiken bra. Sa att hon ville att jag skulle jobba där. Allt var ett missförstånd och hon ville inte att jag skulle behöva vara arg på dem. Hon bad om ursäkt. Kan ni förstå det?
Hon bad om ursäkt.
Kontentan av det hela är att jag kommer få jobba gärnet i maj så att jag är redo när jag kommer hem. Då måste jag vara snabb i kassan. Så nu har jag lite press på mig. 50 s ska beställningarna ta. Och jag får stanna på Maxi, skönt.
Jag är glad. Jag är tacksam.
Jag kommer ha pengar i sommar. Jag har råd att shoppa. Att leva. Kommer kunna köpa mig en kamera till resan. Jag är glad glad glad.