morotsoppan

Klockan ringde, jag slog av, den ringde, jag slog av och så fortsatte den eviga kampen mellan väckarklockan och min kropp. Ännu en gång krossade klockan mig och tof mitt förnuft till fånga för att masa mig upp ur sängen. Mer än trött efter två sena kvällar. Ikväll blir det tidigt. Stekte två ägg och satte på varsin macka. Ordentlig frulle för minns att lunchen var äcklig idag. Får väl packa ner en banan också så överlever jag nog. Nu ska jag kila för att se om jag hinner med lite fysik på rurren. Egentligen fattar jag inte vad jag gör där för de är bara dumma men min stolthet bräcks även denna gången av ropet efter hjälp.

Och för er som inte fattade att när jag skrev det där om KFF så var matchen inte slutförd utan straffarna hade inte börjat. Men KFF missade deras sista straff och Götebog tog hem guldet för svenskacupen. Måste säga att Wastå var det säsmta jag sett på länge när det gäller straffar, och hans lag ska leda allvenskan. Skärpning !

Jag kan väl inte påstå att man blev särskildt pep på att ut och springa i skogen i morse när man såg att utanför var himlen ledsen. Men hur som helst på med jacka och bita sig i läppen, samt kasta sig på cykeln mot Kristin. Hämtade upp henne och cyklade mot Gröndal. Mötte där upp Nina som såg riktigt taggad ut för en runda i skog och mark. VI fick karta och stämpelpapper, Kristin stack och Nina och jag gav oss tappert ut. Yey.
Först kontrollen gick bra, sedan sprang jag snabbare än jag tänkte och vi kom lite av oss. Efter den fick vi in flytet. Trots att det var en väldigt lång bana runt tallhagsskogen, svinö och ljutnabben så kom vi runt. Jag blir så tävlingsinriktad. Det är vinna som gäller. Märker det bara på sådana simpla saker som när jag cyklar till skolan, om någon då ligger framför mig måste jag ta mig förbi den personen.
Väl i alla fall kom vi runt, endast en gång jag bara kände hur jag ville sjunka genom marken och det var när jag skulle hämta nians kontroll som låg en bra bit bort. Nina stannade vi bron och hämtade krafterna och jag tog kontrollen, som jag failade. Great. Skyller på att de flesta bommade på den kontrollen men jag var väl trött för när vi skulle över svinöbron var det tungt. Riktigt tungt.
Vi kom till Gröndal, jag hade inte tänkt på stängslet som inte fanns där förut utan sprang rakt genom skogen. Men där var det, högt med taggtråd överst men aldrig runt allt tänkte jag. Det finns bara en väg: Över över över !
Tog mig över och med pep och uppmuntran mot Nina lyckades hon också ta sig över, det sparade oss en massa tid tror jag. Kom i mål med rätt bra tid tror jag. 1.13.00. Hade inte fått någon medeltid men en av de manliga lärana hade sprungit rundan på 55 minuter igår. Så rätt fint och vi kämpade bra. Good teamwork.

Sovmorgon idag igen. Klagar inte. Ägnade dock morgonen åt att spela Summercat på repeat och läsa en väldigt tragisk bok mamma köpte mig igår. Verkligen inte läst på hur länge som helst men jag saknade det. Det är så öppet när man läser. Fast man följer en röd tråd finns det inga klara rätt och fel som det gör när man ser på film. Boken handlar om en tjej som bor själv i en förort till Stockholm med en pappa som stack när hon var liten och en mamma som är insrkiven på sjukhuset men ibland dyker hon upp hemma och är då svårt psykiskt sjuk. Tjejen som heter Minna får till ansvar att se till att ta hand om sig själv, sin mor och se till att de inte blir vräkta ur lägenheten eftersom hennes mor ställer till med ett dussin våldsamma och höggjorda saker. Det handlar precis som henne när hon ska börja gymnasiet, det nya livet. Ingen vet vem hon är och hon ska sköta skolan och klara livet. Men det skiter sig när en tjej från hennes förra skolan börjar i samma klass, dessutom de mest populära.
Hela sommaren har Minna dessutom inte haft ett öre att leva på utan hon har fått låna av sin mycket fattiga pojkvän Eddie och nu när skolan börjar är hon lycklig för då kan hon äta skollunchen samt sno med mat hem för kvällen. Miljön hon lever trodde jag knappt excisterad i ett land som Svergie. Varför ska vissa kunna leva i överflöd när andra knappt har mat på bordet när man utlovar ett fungerande samhälle dära mat, kläder och tak ska vara givet.

Skolan flög förbi och jag försökte vara som vanligt. Med nästan inga lektioner gick detta rätt bra. Vikarie dock i matten och fysiken, dessa sög. Fast det är inte lätt för dem att komma och hålla en lektion utan någon som helst information. På fysiken fick klassen även en utskällning för att det hade köpts in öl till ettorna på kvällen. Detta beteende var oacceptabelt och rektorn var mycket arg. Men man undrar ju, andra gånger kan de inte lägga sig i för att det är fritid. Och man märker ju hur lite de vet om livet utanför. Förra året så köpte tvåorna öl till oss och de skulle bara höra vad kåren säger. Kåren som är så bra och har ursäkt till allt. Vet inte om de skulle säga detsamma om de fick höra hur de försöker trycka i alla ungar att om du inte super är du ingen kaggnist och för inte gå på Kagg.

Jag fick nyss ett sms av sofie och hon skrev:
 Ring mig ! Jag har hört en massa rykten om dig.

Jag blev asrädd och höll på att bryta av så jag ringde henne. Då visade det sig att jag inte läst hela utan det var ett kjedjesms. Tack o lov för det.

Att stå framför sin garderob för att välja någonting att ha på sig när man ska gå ut ger ångest och panik. Man inser att där finns inga kläder, den kunde lika gärna varit tom. Så hemskt är det. Undertiden så tickar klockan och man bara måste hitta någonting men gör man det : självklart inte. När man sedan väl slänger på sig ett plagg så är det tomt på skofronten. Och där är det verkligen tomt för min del. Jag behöver sjukt mycket skor just nu, lite finare som man kan ha när man går ut eller snygga vardagsskor. Får väl ge mig ut på skojakt men skor är så dyrt. Suck. Och jag är snål.

Jag lyckades i vilket fall täcka min kropp ändå och tillsammans med Kirk och Elvira vandrade vi hem mot Elvira. Utanför Elvs port väntade Matilda, Charlotte och Male på oss. Sedan fastnade vi där. Folk som var ofärdiga fixade sig, andra började förfesta lite och somliga som jag satt bara och blarrade på om allt och alla. ( Och åt en macka. )

När klockan började närma sig elva drog vi oss mot partyt. Någon Fisk fyllde 18. Kul tänkte jag och var ganska peppad. Hade hört att det skulle vara en rätt stor fest. Och det var det men den var hemsk från början. Det var verkligen en sådan där det var människor som man bara :
"Oh, jag känner igen dig men inte tillräckligt väl för att jag ska prata med dig."
Så början var pest.

Fast jag fick även prova på hur det känns att sitta fast. Ordagrant. Följde med en kille ut, eller rättare sagt jag drog ut honom. Vi stod och snackade och det var trevligt tills han började irritera mig och jag ville gå. Då vägrade han släppa mig utan tryckte fast mig mot staketet. Det var otäckt, jag trodde ett tag att jag skulle bli våldtagen men sedan kom en riddare och räddade mig undan honom. Han fick killen att släppa och jag var så lättad.Okej, han bad killen bestämt att släppa så inget våld här inte. Killen som höll fast mig höll aldrig hårt men han lät mig bara inte komma förbi honom och loss eftersom han stod med armarna på varsin sida och kroppen hängandes över mig. Det var väl kanske inget för det har väl många varit med om men jag tyckte det var lite otäckt även om det var rätt mycket folk runt om oss. Och att föreställa sig vad som händer dagens samhälle blev verklighet. Det som händer så många borde inte få hända.

Trots händelsen så släppte jag det och bestämde mig för att ha kul och ändra på den rätt dryga festen. Och ändrar man inställning blir allt mycket bättre, jag hade till och med nästan kul mot slutet. Lite i alla fall.

Inte många bilder för jag såg när jag tittade på dem att jag lyckats använda zooomen lite för mycket, samt fotat i mörker utan blixet. Mästerfotografen är på topp.

Träffades hos Sofie innan. Hon hade lyckats efter många om och men slänga ut sin familj ett par timmar. De andra åt pizza, jag hade ätit lite hemma men var inte alls sugen på pizza så klämde i mig en banan bara för att pappas mat inte var speciellt god. Sedan drog vi vidare. Skulle träffa resten av klassen samt ettorna vid saga men det sket vi i och valde att komma direkt till kalmarsundsparken. Nästan ingen där, sedan upptäckte vi några. Var iskallt och blåste och vi fick vänta på ettorna i säkert en timma. Inte många från vår klass där heller, halva kanske. Lite trist. Skulle spela ölbrännboll, efter tredje slaget fick någon in bollen i en buske och den kom aldirg fram. Så det spårade ur. Girlsen och jag bestämde oss efter en stunds mingel att dra vidare. Hamnade på en stor förfest på ett hotellrum/innegården vid Söderport. Ganska trevligt men sedan blev vi bortjagade av vår kår för alla kaggnister var tvugna att följa med till cellgraven. Sagt och gjort, alla tågade dit. Minglade och tjoade med allt och alla. Kom in på Vallen dansade och hade hm, kul ? Jag vet inte, minns inte speciellt mycket mer än att allt var kaos. Jag tappade bort alla hela tiden och träffade nya kompisar som jag tappade bort. Så höll det på. Kristine kom inte in för hon hade förlorat sina 150:- stackarn samt sett en kille nästan dö. Han hade trillat vid hennes fötter och blött från alla håll och kanter, genom munnen och ur huvudet. Så hon fick ringa 112 fick vi veta när jag och Nina äntligen hittade varandra sent och bestämt oss för att dra hem. Hon såg då fortfarande ut att vara någon slags halvchock. Kvällen blev annorlunda mot vad den var tänkt och jag vet inte om jag vill minnas endel av det jag minns, samt få höra det jag inte minns av andra.

I natt sov jag som en stock de första timmarna, de sista ägnades åt att jag höll på att täppas till och kvävas i min näsa och mun. Vaknade med en peppande förskylning. Kändes underbart. ( Hör ni hur ironisk jag är ? ). Ögonen rann även denna morgon så beslöt mig för att skippa linserna och ta glasögonen. Första gången i skolan jag hade dem och de enda som lade märke till det var:
1. Nina - hade du bråttom imorse eller?
2. David- snygga glasögon.
Bra eller dåligt? Det är ju kul när folk lägge märke till men samtidigt kan det bli för mycket. Idag kändes det som antingen, oj vi ser inget eller snarara " fy vad ful". Jag kände mig som alternativ två i alla fall även om det var bättre än när jag behövde ha på dem min enda gång i nian. Då led jag ordentligt och för varje minut som gick ville jag bara sjunka längre och längre ner´genom marken. Men idag var det fullt, udhärdligt och skönt. Ögonen tror jag var glada för att jag offrade att vara ful en dag.