morotsoppan

Vet inte hur ska jag börja egentligen? Nästan hela lördag har passerat och äntligen har våren börjat flytta in, men det hjälper inte. Allting känns ändå jobbigt. Jag trodde jag kunde fly undan det, att jag gjort det. Så verkar inte fallet vara. Ångesten trycker sig på varje ledig sekund. Känner bara för att shoppa mig glad. Slänga ut hela min garderob och bara investera i nytt. För det är mycket jag vill ha just nu, nya skor, jeansjacka, midjeskinnjacka, jeans, tröjor, skjolar,väskor- ja, allt. Så är lite glad att jag jobbade idag vilket innebar att jag slapp tänka för en stund. Det ingav inte heller någon tid för staden. Tur det kanske. Så de enda affärer jag han besöka var de kring maxi, och där är väl inte erbjudandet maximalt. (Ordvits.) Blev dock en randig tröja från Lindex, liten väska från Eurosko och en festligare ögonskugga från inget mindre än maxi själv, dock isadora.

Min pappa brukar alltid märka om jag kommer hem senare än vanligt, ikväll gjorde han inte det. Åtminstone frågade han inte vart jag hade varit. Inte för att jag bryr mig överdrivet mycket men jag hade varit på en kalasbra revy, trots att den var  av stagg.

Psykologiprovet gick frågetecken. Det kändes hyfsat, nästan åt bra hållet (dåligt tecken) men lite jobbgit som tur är. Visste inte riktigt vad hon sökte efter i analyseringsfrågorna så nu är det bara att hålla tummarna. Går det bra var det ett enkelt prov för jag pluggade inte speciellt mycket, och det kändes simpelt att ta in. 
   Höll på att smälla av på engelskan sedan. Vi ska göra ett grupparbete som går ut på att hålla en lektion på en timma om en författare från antingen Storbritannien eller USA. En författare från romantiken, realismen mm. Räcker det inte med sådant i svenskan liksom?
I vilket fall så var vi fyra från början sedan tillkom en till. No, problems. Men så idag tillfördes den person som jag får bita mig i läppen för att inte smälla av på. Jag vet att ingen är perfekt och man borde ha mera tålamod men när det bara kommer blickar, negativ kritik utan egna idéer så orkar jag bara inte. Så jag smällde av är det klagades ännu mer och jag råkade kanske snäsa av en aning. Inte bra.
  På historian kom nästa störmoment. Vi skrev en uppsats på max 2,5 sida. På fredag är det sex veckor sedan deadline, det har varit sportlov och de är fortfarande inte rättade. Eftersom jag borjat ledsna en aning på vår historialärare som nävarar som det passar henne själv, ger stora uppgifter utan förhör eller muntligt för att hon ska slippa rätta och ger oss frånvaro om hon för en gångskull passar tiden så har jag kommit in lite i ett jobbigt läge. Kan bli aningen provocerande kanske, och kände idag att jag möjligen gick aningen för långt för vad som är bra för betyget. Måste lära mig att bita i läppen. Det är hon som är lärare (har makten även om hon har fel) och det är jag som är elev (maktlös fast jag har rätt och hela klassen håller med men biter sig i läppen av duktighet/lydnad/ feghet/orkarintetauppdet). Jag önskar jag var med som dem inte behövde tala om vad jag tycker.  För att tänka efter innan man säger någonting är inte min grej. Jag bara säger.
  Tränade på friskis på kvällen. Efter en för en gångskull jobbig idrottslektion, inte så mycket mat så blev resultatet inte precis fulländat. Annars var passet ganska enkelt egentligen, möjligen kordinationen som var lite klurig. Men musiken var medryckande och bra träningssådan. Vid duschen träffade jag Mevik. Kom å vi var 20 cm ifrån varandra men då tackade jag för att hennes blick alltid är i skyarna så hon såg mig inte. Puh.
  Nu blev det ett långt onödigt inlägg av möra armar. Får se om det finns någon kraft kvar för min intervju som jag ska sluföra ikväll. Totalt måste.

"Man kan inte klaga om man inte har egna förslag till förbättring, och man kan inte heller sitta och vänta på att andra ska förändra åt en."

Det kan sammanfatta min telefonintervju med Märta som vara varade i knappt en timma. Nu hoppas jag bara på att jag har tillräckligt för att skrapa ihop någonting till textkommunikationen som kan ge resultatet bestående av tre bokstäver.  

När jag loggar in på spotify kommer det alltid upp en ruta som heter Soptify Introduction.  Idag bemödade jag mig att kika på den för att är en bild där det med små knirkliga bokstäver har en spellista som bara är ett exempel. Där såg jag en låt som jag och Matilda diggade i somras i Turiket, eller snarare så var det hotellet som inte hade så mycket variation på sin musik som de spelade till middagen men vi fastnade lite för denna Bella Ciao som spelas ur mina högtalare just nu.

http://www.youtube.com/watch?v=55yCQOioTyY

( Hey jag är otekninsk och har inte kommit på hur man lägger in låtar från youtube här direkt.)

blir en hemmakväll med petra mede. hon är ju rolig så alltid något. hela familjen sitter samlad utom en bror, han som har en tjej på gång. en som han inte vill erkänna som tjej men som fick honom att bjuda på fika, som fick honom att konversera, som gjorde honom oigenkänlig - till det bättre.

Det bästa med att ingen av mina syskon är hemma är att jag får ha all elektronik för mig själv. Laddat hem en massa gossip girl som jag ska njuta av imorgon. Känns riktigt lovande. Ladde även hem Twilight men när jag satte på tv:n så var upplösningen usel. Besviken.se eftersom alla säger att det är en kalasfilm och jag vill mer än gärna se den. Men kanske laddar hem den igen, så nöjd över att kunna fixa hem filmer. Mega stolt men lite nervös eftersom det är på brors dator ifall jag skulle sabba någoting, eller släppa in en massa virus.
Lite komiskt i vilket fall att jag laddar hem mina första filmer samma dag som den ovanligt långa rättegången mot fyra personer som äger/jobbar för/ vet inte riktigt vad de gör/ säljer för Piratebay. Tycker inte det är fel att ladda hem så länge det är för hemmabruk. Felet kommer när man börjar sälja/ mass producera åt andra. Det tycker jag är dåligt. Men att bara ladda hem lite åt sig själv är inget fel, och tycker man någonting är tillräckligt bra köper man det sedan en då. Hade man inte laddat hem det då så hade man antagligen ( jag hade gjort så i alla fall ) skippat filmen och väntat tills den gick gratis på TV eller hyrt den för en billig peng, allså ingen plus alls.
Och de flesta artister tjänar endå mest på sina konserter, och priset på skiver exempelvis är skyhögt. Vill de sälja får de halvera priset.
Någonstans känns det som om det är den nya världen, och de vuxna får bara lära sig en sak, världen förrändras: acceptera.

Fick tvinga upp mig från sängen för att hamna här. Ska bara skicka ett litet medelande här innan jag tänkte bruscha tänderna. Luktar fullkomligt Mevik i munnen, vilket innebär milt sagt skit. Tillagade en god sallad till kvällsmat innehållande alla saker som var gott i kylskåpet. Till den gjorde jag även en vitlöksdressing, därav min andedräkt. Men faktum är att den blev mums, och den kändes värdig/ välbehövd efter att varit och jobbat ett par timmar och sedan direkt till intensiven. Var mör i armar och ben efter det passet, men det kändes som en bra nivå för mig. Fick ta ut mig ordentligt och blev  trött till skillnad från medel där jag inte ansträngde mig överdrivet mycket. Nu låter det som om jag är värsta vältränad och vill skryta men så är det inte, men söndagens intensivpass var roligt helt enkelt. Träffade även trevligt sällskap där som Karin, Sofie och Lovisa. Kommer nog få några träningsvänner denna veckan. Känns bra för även om det inte är några problem att träna själv är ju sällskap alltid roligare. Men tror att jag ska krypa tillbaka i sängen igen eftersom mina ögonlock är ofantligt tunga. Hoppas bara att jag somnar direkt och slipper tänka. Då kommer morgonens tankar väckas men försöker hålla dem på avstånd. Nej, nu ska jag ladda upp inför morgondagens körlektion. Hjälp, jag är nervös för tänk om allt jag åstakommer blir motorstopp.

det dunkla skenet från gatlyktan utanför är vagt. hon kikar ut i det halvdolda från sin fönsterkarm. snön lyser upp. det är inte svart, bara mörkt. ett fint mörker. välkomnade. viskande kallar de på henne, svagt ropar det hennes namn. även fast hon ständigt lever i ett ljus verkar den verkligheten difus när mörkret kryper sig på. hon vet inte åt vilket håll hon ska vända sig, vart hon ska leta för överallt är det bara mörkt. inte svart, bara mörkt. det kunde varit bättre. för även om hon har sina vänner är mörkret ett hål. hon saknar någoting, någonting som gör så stor skillnad att det får henne att känna sig ensam.  

Vi hade prov i historian idag på första världskriget, och det var riktigt roligt. Sedan när var prov kul ?
Vi blev uppdelade i sex grupper som skulle föreställa länderna Storbritanninen ( där jag ingick), Frankrike, Tyskland, Ryssland, Serbien och Österrike/Ungern. Sedan fick vi skicka telegram emellan varandra och planera om vi skulle gå till anfall genom att vi innan pluggat på realtionerna innan kriget och mellan länderna. Det var faktiskt jätte rolgit, och man märkte hur svårt det var att lita på varandra. Serbien blev utrotade av Tyskland och Ryssland som tillsammans lurat in Ö/U i en koalisationsregering där de skulle krossa dem när de tagit makten över alla. Vi fick mobalisera och planera taktiskt. Det slutade med att efter att Serbien blev krossat så gick de till anfalkl mot Frankrike där vi lovat att hjälpa om detta hände. Det blev krig av oss som förlorade 7 av våra 9 armeér/ flottor mot de som vann. man krigade genom att slå med en tärning så inte speciellt våldsamt. Men var ett väldigt roligt prov så lite cred får historialäraren ändå, trots alla hennes minus.

Tänk att småsaker kan göra en glad för en väldigt lång stund.
Igår glades jag hela dagen av en kram, en liten liten lite kram som gjorde mig lycklig.
Jag blev även superglad av vädret. Snön var så mysig att man blev alldeles sprallig. När det dessutom blev ett litet snöbolskrig påväg till idrotten var vinterstämningen fin.
Idag kunde mitt humör inte ens rubbas av matte D-provet bara för att det snöat så mycket. När jag även fick MVG i biologi A trots att jag hela tiden varit en till två poäng ifrån blev jag alldeles alldeles lyrisk.

det känns som mitt fel.
om jag bara tittat lite mer.
om jag bara funnits där.
jag är ett as.
jag älskar dig.

fan.

Det blev en bra lördagskväll, annat kan jag inte säga. Förfesten som bestode av pajer( speciellt en var sjukt god), avokado ( kärlek), sallad och fördrink för finsmakare, jag allså, var trevlig. Kanske aningen stel om jag får vara rak på sak som jag brukar vara, och det brukar straffa sig. Men det var ändå trevligt och god mat. Blev väldigt pep på en skitrolig festkväll.

Festen på kvällen vara väldigt upp och ner. Stundvis hade jag skitkul, andra gånger dalade det lite. Men är ändå helnöjd och får tacka värdarna för att de ställde till med fest. Det förgyllde dagen.
Även om söndagen blev tyngre. Jobbade och slet på Donken. Att det var snälla barn idag kände jag som en gåva från ovan eftersom jag inte var helt superpigg på att arbeta med hängande ögon och skalle. Överlevde dock och blev några hundra rikare.

Linserna har skavt hela dagen. Gick bara och längtade efter att jag skulle komma hem och pilla ur dem. Det blir så när jag är skittrött och kroppen bara känns som en geleklump. Fick verkligen anstränga mig för att inte slockna på lektionen.

Utgången igår blev sådär. Var på lite mysförfest hos Krisins kompis tillsammans med några andra personer. De fixade sig till sig vilt och jag hejade på eftersom jag redan varit hos min stylingakut- Matilda. Hon är bäst. Det var trevligt. Såsmåning om drog vi oss mot Corehouse. Lovisa var sjukt gullig med alla sin kommentarer här och var, och jag kunde inte annat än le åt henne. Sedan spårade ur, endel tårar och lite människor fick oss att tvivla på att gå in. När övriga sedan bestämt sig för att nu tar vi oss in sket jag i det. Var trött i varje muskel, speciellt i fossingarna, och min mage ropade aj aj aj så jag tog min gamla vän och cyklade hem. Kröp ihop i sängen och istället för att somna som man tror att jag kanske skulle göra när jag kom hem vid dryga halvetttiden och man har skola dagen där på så fortsatte jag på min askalsiga bok Jemima J. Läste alldeles förlänge för att orka upp imorse, där av fruktansvärt trött idag.

Men historian var inställd som vanligt. Blev lagom butter eftersom engelskan är mer än lätt att skolka så hade jag kunnat borja vid elva men nej givetvis så kan hon inte knåpa ihop ett litet mail till klassen. I och försig kunde man kanske räkna med det eftersom vår lärare alltid är ute och ränner på sina egna äventyr, allt från sjukt barn till resor som Sydafrika och Dublin till att hämta sin pojkvän på flygplatsen. Lagom butter på henne, eftersom hon dessutom aldrig passar tider men tycker det är fint att lägga till på dexter om man kommer fem minuter försent när hon väl råkar närvara. Suck.

Var i princip ledig idag också, eller vi hade idrottsdag. För en gångs skull utan att behöva ha lektioner på antingen förmiddagen eller eftermidaggen. Så för fina Kristins och min del blev de simhallen på morgonkvisten för att ha det överstökat. När vi kom till bassängen strax efter nio var det så sjukt mycket folk att jag fick värsta choken. Tycker det är astrångt när man är där med klassen, nu var det typ sex klasser på fyra banor. Helt sjukt !
Men tack vare att det var så många räknade man inte längderna lika hårt utan simmandet flöt på även om det blev stopp här och var, blev även riktigt irriterad på två tjejer som ständigt stoppade upp ledet. Bad dem börja simma istället för att stanna för att snacka hela tiden. Fick värsta blicken efter mig och kan bara föreställa mig vilka kommenterar om vilken bitch jag är som uppkom efter att jag simmat vidare. När vi simmat drygt femtio längder var de flesta andra klara eftersom de var där tidigare. De sista trettionlängderna var tunga och när jag stod i dusch fick jag verkligen anstränga mig för att inte sätta mig ner. Det var jobbigt men nyttigt, och jag känner mig stolt. Jag har aldrig simmat 80 längder, vilket är 2 km eller 2000 meter !

Textkommunikation sucks. Mina fingrar är utmattade. Hjärnan tömd. Fantasin is gone. Det går värre än trögt. Deadline är 00.00. Bäst jag försöker fokusera.
Men det jag verkligen ville framföra var att jag är lite intresserad av att veta vilka som läser min blogg, så om man vill får man klottra ner sitt namn. Men bara om man vill,

Att vara stolt är det patetiskt eller möjligen högfärdigt?
Kan man inte kan få tala om att man är nöjd med sig själv utan att få öknamnen egocentrisk, skrytsam och snorkig? 
Det skapar så lätt skitsnack bakom ens rygg om man yttrar sig för mycket. Men jag ändå berätta att jag är helnöjd med mig själv. Fast det är inte heller riktigt korrekt, för jag är inte tillfredsställd med mig själv utan snarare med dagens åtgärd.
Trots att det tagit mig en halv eveighet att ladda upp inför det här samtalet gjorde jag det ändå idag. Jag mådde oerhört illa vid dagens skolslut. Jag sköt på mitt oifrånkomliga krav genom att pladdra alldeles för länge med Maria, vilket i och för sig var trívsamt eftersom vi inte pratats vid på en hel oändlighet samt spatser runt på maxibutikerna utan mål. Funderade ännu en gång på att skjuta upp det tills imorgon eller varför inte onsdag, men så tog jag mig kragen. Insåg att det är nu eller aldrig. Aldrig ströks direkt. Det var inte ens ett tankvärt alternativ. Jag kodade in mig på Donken. Laddade mitt mod medan chefen snackade i telefon, sedan klev jag med bestämda steg in på kontoret. Bet mig nervöst i läppen och framförde frågan om sommarjobb. 

Kom ut med ett brett leénde på läpparna. Jag var så stolt över mig själv. Jag övervann min rädsla trots att
a. Vi reser till Tanzania i en månad
b. Chefen var väldigt grinigpå mig i lördags för att liten fläck infunnits sig på skjortan baktill. 
Men jag genomförde det. Jag kommer få knega de ynka sommarveckorna som kvarstår när vi anlänt hem. Känns fenomenalt. Även om jag är förargad på mig själv för att jag är så gränslöst skraj.