sommaren ligger runt hörnet

Springbreak, vårens hälsning?
Nog var det en del folk ute. De satt där och grillade, snackade och allmänt njöt av livet. Jag var sur. Jag ville hem. Men blev ändå kvar ett par timmar. Nog fick jag mig mina skratt men ingen hjödar spinga. När klockan blev framemot "solengårnerbakommolnenochdetbörjadeblikallt" ville jag hem. Men än innan. Jag frös. Efter en lång stunds övertalande lyckades jag och Mika övervinna Marias envishet. Det blev te, snack och tvmys istället en bit in på småtimmarna.
Och söndag då. Idag var det sommar. Jag smorde in mig. Innan jag hade bränt mig. Imponerande värre. Jag antar förövrigt att ni var avundsjuk på min dag;




På torsdag 9.40 har jag äntligen lov

00.18

Är det verkligen rättvist att jag ska få sitta och plugga långt in på en fredagsnatt?
Nja, skulle inte tycka det precis.

  

( mitt försök till att sitta i köket och leka papparazzi och fånga alla som cyklade förbi får jag nog öva lite på)

den afghanska flickan

Egentligen ska min historia handla om Laden men velig som jag är har jag bytt igen. 
Nu blir det om den "Afghanska flickan". En gripande och fantastisk bild. Jag hoppas inte min lärare orkar lägga ner tid på att klaga. Men det tror jag inte heller att hon gör. 




( Och jag fick min kamera igår så jag är mer än glad.)

dagens kk

Dagens kalkon: Jag är less. Har suttit och grävit in mig i bin Ladens alla djupa tankar om livet. Kan säga att jag delar inte till fullo hans åsikter. Hade han levt hade nog disskutionerna blivit heta, men nu är det inte så. Jag får ingen kontakt med en av de stora ledarna för en extrem fundamentalistisk rörelse som enligt mig inte borde få existera. Att religion kan vända världen till någonting så knasigt kan inte sluta förundra mig.

Dagens kanon: Krischty fyllde 18 bast. Stor flicka men stort hjärta. Det blev kalas. Sofie och Lovelisa bjöd på tårta nere på kåren. Den var disco och grädde upp över våra öron. Tillsammans rockade vi loss till en remix av Bubbles "Rock the world."
Och Annika hade trots allt ett hjärta någonstans där bakom alla moln.

i dessa hektiskta tider

Efter att Sofies föräldrar fått skavsår i öronen efter allt vårt klagande igår, fast solen stekte oss till fina kotletter så gick inte all kraft ur mig. Revolution på matematiken mot Annika skulle jag vilja kalla det. Skulle vilja likna det med franska revolutionen på 1700-talet. Ungefär så dratiska var och ungefär så tufft motstånd hade vi att fälla. Men det är klart en diktator har ju kommit dit av någon anledning, även om hon kan vara något av en snäll sådan ibland. Kaoset bröt ut. Folk skrek, grät och snoret rann längs kinderna. Iskallt stod hon där framme ända tills hon såg sin dommedag. Då kapitulerade hon och vi fick fram vår vilja - att skippa projektdelen i D-kursen.
Bara för att det var revolution hjälpte det inte mitt egna resultat. Det står fast. Det är kärvt. Det kommer bli ett G. Jag kommer gå ut med ett G. Min värld rasar samman. Det var mitt enda mål med gymnasiet- aldrig ska du få betyget godkänt. Hoppas Annika sätter den ljusa sidan till. För en sådan sida har väl alla någon gång?

jag borde gifta mig med Tiger Woods

Det skulle vara någonting. Tänk vilka fantastiska barn vi skulle få. Mulatter, vältränade, snygga golfproffs. Med två fantastiska golfpäron kan man bara inte misslyckas. Det sägs väl så. Tiger få försörja oss för även om jag är inne på rätt karriär när jag vinner på minigolfbana så verkar jag inte dra in några pengar ironiskt nog. Fy för svenska tävlingar.

ni ser mina svingar som skulle ta mig hela vägen till ett miljonärsliv


min far är bra ibland

Efter att ha flörtat lite med min far så att han sjkuter till en del i kameran så firades det idag med att efter jobbet införskaffa de sandaler jag spanat in i veckor samt en söt liten sommarklänning.



 

no more cash

Jagat runt hela dagen med far. Först ut på bonnalandet Nybro och sedan stan samt hang outen Media Market.
Blev en systemkamera äntligen, en Nikon D60 med 18-55 och 55-200 så jag är glad. Dock hade ingen av oss pengar med oss så pappa la en handpenning eftersom de verkat ha tagit slut lite här och var. Längtar tills jag får den. Åh, vad jag längtar efter att få fota i Afrika. Åh, vad jag har börjat längta efter att åka till Afrika. Åh, jag hoppas vi får simma med delfiner. En så där lite töntig barndomsdröm som fortfarande skulle vara en häftig upplevelse.

letar du efter glasögon?


Nu är min affisch typ klar. Känner bara hur jag inte orkar så blev lite halvt dant men det blev någonting att lämna in hur som helst och det är väl pluset antar jag. Med tanke på att jag offrar en ledig dag för att sitta i skolan och sluföra uppgiften där farmor och Fredrik fick vara modeller.



Det blev en trevlig tur ut på öländska vidder igår. Samuel var grillkungen och Erik var värd. Min majs blev svart och maten blev god. Känns bra att äntligen ha grillat i år. Kanske aningen efter.

en kväll på logen

Jag var trött, eller snarare utmattad när jag äntligen kom hem från skolan igår. Efter fem. Bestämde mig ändå för att haka på ut eftersom det är lov nu i fyra dagar. Egentligen pluggisdagarlov men idag har jag inte gjort någonting.
   I vilket fall hamnade jag ute hos Charlotte på hennes herrgård omgiven av idylliska byggnader, marker och kobajs. Kom inte ihåg att det luktade så mycket som det gjorde medan vi knatade vägen upp mot hennes palats där hon hade förberett väl med nötter, frukt och tacoschips i ugnen. Blev skratt och stämning och jag var glad att jag åkte med ut.
   Sedan blev det logen. Alla -93/-94:ors dröm just nu. Svämmade över av dem utanför och jag kände just när vi gick upp mot byggnaden att vad gör jag här?
Det fanns en enda anledning till att jag inte vände om: jag skulle ta mig in gratis. Men det blev bättre, jag märkte inte av dem där inne så mycket. Även fast jag kom ifrån mina vänner innan jag ens hunnit in och hamnade i sällskap med kissande killar ( jag var tydligen tillräckligt maskulin för att passa in i deras tillställning menjag avstod från toabesök), så när vi väl tagit oss in blev det bra. Ända tills de också var borta. Sedan var alla borta. Kände mig helt utlämnad där jag stod och förgäves försökte få tag på någon jag kände. Efter ett kaosigt toabesök och ännu mer uppgivna telefonsamtal stod Amanda och Erik där som en skänk från ovan. Hade just funderat på att dra mig hemåt men då hamnade jag i deras sällskap och tllsammans med Ela och Karin dansade vi natten lång.
  Kvällen avslutades med en nattpromenad och jag slocknade nog fram emot halv fyra. Så när mamma kom in imorse och sa att vi skulle äta frukost var jag som en zoombie. Åt bara annanas och satt mest tyst och försökte le. Var utmattad så efter farmor och farfars avgång kröp jag ner badet innan jag åter slocknade i min säng ett par timmar.  




jagbererkomhem

Chips. Tacoschips. Tröst. De känner empati för mig.
Jag tröstäter. Jag brukar inte tröstäta. Idag gör jag det.
Jag tröstäter tacoschips. Det minst onyttiga jag kunde hitta,
i vårt skafferi.
Mamma och pappa, har försvunnit. Nej, nej nej. Inte nu.
Jag har kört fast. Jag behöver hjälp.
Nedra skolan.
Var är ni?


söndag

Det blev Eurovision igår. Jag blev nöjd. Vi bakade pizza och mös. Bidraget som vann vet jag inte vad jag tycker om. Hade ju som sagt lyssnat sönder låten under tiden jag pluggat under dagen så tycker den är helt okej men snygg är han dock inte som alla andra verkar tycka.
Tyvärr kom inte min favoritlåt vidare från semifinalen vilket var Cypern med Firefly. Blev lite besviken för spanade hela tävligen efter den låten men den kom aldrig. Och det blev första gången jag höll mig vaken en hel tävling. Wow.

Fick höra på jobbet idag att de haft inbrott här om dagen. Tjuvarna hade klättrar in genom taket och in på kontoret som var den enda plats som inte är larmad. ( Observera att det rummet är inte större än en toalett, arean är kanske 3x3 m inklusive möbler.) De hade tagit arbetsledarnas kistor så de kom över ungefär 4000:-. Det roliga var ändå hur klumpiga de var när de tagit sig igenom den tuffa delen, jag menar klättra genom taket kräver ju planering. När de kom ut hade de nämnligen valt att köra iväg sin vinst i skottkärror och därmed åkt fast.  Brainheads.

Nej nu är det psykologi som gäller fullt ut.

camping på funkabo

Pratade med Märta i telefon. Kanske att det blir Eurovision ikväll. Hon tycker inte om det men jag kan övertala. Skulle vara mysigt att bara hänga lite typ. Håller på att ladda upp ifall det blir så. Tyvärr har jag bara hittat på bidrag på Spotify. Nakdelen med det programmet, en massa låtar saknas. 



 Hittade denna nördiga bild dessutom.

suck

Hjälp, vad jag känner mig associal. Har inte träffat mina vänner på flera veckor känns det som. Och det att idag är det bara en månad tills jag sitter på planet gör mig både glad och stressad. Vill hinna umgås med dem innan jag åker. Bort. En månad.
Men nu har jag lovat mig själv att skriva klart psykologidisskusion och svenskaanalys innan jag gör någonting annat.
Är dock lite sugen på en Eurovisonkväll. Får se om någon annan är det. Hope so.


min nya favoritlåt: Suspicious mind med Elvis Presley
den hjälper mig att studera


stolt som en tupp

Idag fick jag beskedet. Trodde jag skulle vara obeskrivligt nervös men det var jag inte. Bara lite. Gick in där med inställningen att får jag inget jobb får jag njuta av sommaren som den är.
Kom in. Hon satt och hade lunch. Tillsammans med min favortiarbetsledare. Det blev ett riktigt bra samtal. Glad att jag inte ringde. Fick chans att berätta hur jag kände och hur jag tyckte att de agerat mot mig. Och jag vågde berätta hur jag kände. Jag är mäkta stolt över mig själv.
Hon tog kritiken bra. Sa att hon ville att jag skulle jobba där. Allt var ett missförstånd och hon ville inte att jag skulle behöva vara arg på dem. Hon bad om ursäkt. Kan ni förstå det?
Hon bad om ursäkt.
Kontentan av det hela är att jag kommer få jobba gärnet i maj så att jag är redo när jag kommer hem. Då måste jag vara snabb i kassan. Så nu har jag lite press på mig. 50 s ska beställningarna ta. Och jag får stanna på Maxi, skönt.
Jag är glad. Jag är tacksam.
Jag kommer ha pengar i sommar. Jag har råd att shoppa. Att leva. Kommer kunna köpa mig en kamera till resan. Jag är glad glad glad.


tänk att jag fick vara fem år igen

Jens åt upp halva min godispåse. Den som jag laddat upp med för att klara provet. Dessutom tog han mina favoriter. Hade två rullar med sura band. Båda var borta igårkväll.
Jag hade panik. Över allt. Över provet. Över jobbet. Över nästa år. Över livet.
Att han hade tagit mitt godis utlöste proppen som så länge ständigt igen. Allt kom ut. All ångest och trötthet. Jag var arg, jag grät och jag skrek. Det hela slutade med att jag kröp ihop i mammas famn, hon fick trösta mig och jag somnade i deras säng. Pappa fick byta.
   Idag vaknade jag med frid. Jag hade lyckats byta inställning under natten. Och tur var däl det för provet var ack så svårt. Hade aldrig kunnat föreställa mig att jag skulle sitta där och egentligen bara sitta av tiden. Sitta av fyra timmar. Det var som grekiska. Hade det varit ett samhällsprov hade man alltid kunnat ordbajsa. Fast det hade man inte behövt om man pluggat så mycket som jag gjort. Nu hade jag pluggat, jag kundet inte ordbajsa och frågetecknena virvlade i skallen. Jag ville inte lämna in. Jag gjorde det i alla fall. Men när jag kom ut kände jag, vad gör det om jag får G?
Då har jag ett G. Ett endaste G. I matte D. Det är ganska bra.
Och jag kände dessutom, vad gör det om jag inte får ett jobb?
Då får jag njuta av sommarlovet. Mitt sista sommarlov. Jag har hela livet på mig att arbeta. Och prylar är inte allt. Jag blir inte lyckligare för att jag kan köpa dyra kläder varje vecka. Då räcker mina besparningar.
Nej, motgångar måste man ha. Annars uppskattar man inte medgångar.


( en liten bild från förr. från den tiden vi sov hela somrarna på studsmattan.)

under all kritik

Ibland blir man sviken, ibland blir man förnedrad. Ska man svälja det då?
Hur mycket kan man ta innan gränsen är passerad?
Just nu känner jag att Mc Donalds gräns passerat min. Jag blir antagligen utan sommarjobb. Ord betyder ingenting. Löften bryts. Sånt är livet. Tycker de. Jag började lipa i telefonen för att jag var mer än arg. Hon hörde det. Tänkte om en gång. Bestämde att på fredag får jag svar. Verkligt svar. Frågan är bara hur bra det är?
Då var alla andra tillsatta. Hon skulle se över om det fanns plats. Om inte, söka nytt jobb?
Nu i maj. Sannolikheten att jag får någonting är ganska noll. Men på fredag tilldelas ett besked. Efter många vändor. Du ryker. Eller väljer att städa i resturangen. Aldrig. Jag förnedrar mig inte en sommar till där. De är svin. Utstått mycket. Bara för pengarna. Utnyttjare. Synd att det är deras marknad just nu. Men nu ger jag upp.
Ingen som råkar veta om ett ledigt sommarjobb från vecka 30 och framåt?


Imorgon är nationella Ma D. Kommer sluta i katastrof och mitt humör för förberedelse är inte på topp. Ska försöka skaka av mig det och ändå fokusera någon timma nu eller två.

tanke om framtiden

Telefonintervju med asatrosamfundet. Tydligen en moderniserad variant av den gamla asatron. Känns det som rimligt?
Om jag är jag så trodde jag i princip det dött ut, inte att det fortfarande fanns folk som offrar exempelvis mjöd till Thor, Oden och Freija. Jag är förvånad.
   Mannen vi pratade med talade bred skånska och var lärare i Malmö. Hans favorit var Thor och hans bästa minne var årsmötet vid Ales stenar förra året. (För er som inte vet är det fornlämningar i södra skåne, i närheten av Ystad.) En gång har jag satt min fot där. Helt klart kunde jag nästan se vikingarna framför mig. 
 På andra sidan pratades det friskt på och samtalet avslutades med att en kopia på vårt arbete skulle skickas.
Jag gillar helt klart uppgiften att leka journalist.  Speciellt när det inte finns någon förskriven fakta om ämnet.


fin helg

Har haft en superskön helg. Jag som egentligen inte ville ha helg är glad att den kom. Bara slappat, umgåts, tagit upp sol och annat vettigt. Dessutom har Elin och jag varit ûberambitiösa och pluggat gärnet. Så jag är lite stolt över oss.

Nu ska jag slipa geniknölarna lite mera. Synd att jag missade tävlingen på klubben men jag hoppas det gick bra ändå.

jag är bara så arg

Jag var på Donken. Chefen var inte där. Pratade med hennes mor. Kändes som om jag var kapabel till att strypa henne. Gick där ifrån. När Clara frågade hur det var höll jag på att börja gråta. As, jag som bestämt mig för att inga tårar skulle få fall ned för min kind. Jag hatar mina tårar. Allt jag kunde få fram till henne innan jag störtade förbannat ut från Donken var den patetiska meningen; "Jag är bara så arg."
Patetisk patetisk patetisk. Står med feta bokstäver inristat i min panna. 
Sedan var dagen förstörd. När mor yttrar sig om att det är mitt fel trodde jag att skulle kunna strypa henne. Blev asförbannad, slängde mig ur bilen och nu vägrar jag prata med henne. Jag orkar inte. Nationella gick skit. Jag hatar betygen. Jag hatar att jag inte kan vara nöjd med mig själv. Jag hatar att jag inte kan prestera bättre. Jag hatar att jag hatar att andra får bättre reslutat än mig. Jag hatar att jag ser det som en tävling, en tävling som jag oftast inte vinner. Varför kan jag inte bara vara nöjd och glädjas åt andra? 
Humörsvängningsinlägg. Ännu mera patetiskt. 

 

är så sjukt less på Donken

Nu orkar jag inte med Mc Donalds längre. Fick ett samtal idag. Chefen ska sluta. De undrade om jag ville bidra med peng till present eller följa med ut och äta. Inget av dem vill jag. Avstår mer än gärna. Sa att jag skulle höra av mig när jag bestämt mig.
Känslan av att jag kommer bli utan jobb i sommar också har börjat gräva sig allt djupare in. Imorgon ska jag gå dit och jag ska kräva att få veta hur det blir. Får jag ett nej vilket det känns som men inte säkert, säger jag defenitivt upp mig. Får jag ett ja, vilket jag hoppas på blir jag glad.

distraherad

Bara att bita ihop det sista. Beta av det ena efter det andra. Bra att det regnar ute.
Tycker ni inte den här bilden påminner ur Eva&Adam?

call me, I miss you

Märta ringde mig. Hon skulle göra ett nytt försök til övertygelse om 18årsfest. Egentligen orkade ingen av oss snacka med varandra så vi hälsade artigt i början sedan hamnade luren bara på sniskan och tiden gick. Ingen sa någonting vettigt utan det blev bara något ord här och var när man kände att det varit tyst lite för länge. Önskade inget hellre än att hon skulle lägga på. Vi kom inte fram till någonting.

jag vill ha sommarlov nu

och det känns som det är på väg.



Nu ska jag gå ner och göra min nypåkomna god drink.
Mixa kiwi med apelsinjuice. (Y)

när man tror på en annan framtid

Det som är omöjligt blir möjligt när man har sovmorgon. Sova alldeles för länge. Man vaknar till, tror att denna gången ska det bli annorlunda, men man hoppas för djäves. Man sjukner sakta tillbaka till drömmarnas land,  till sin davla, om nu så bara för några minuter. Utan ens egna medvetande växer dessa minuter, de läggs på hög. Plötsligt är det inte längre en kulle utan ett helt berg. Det var över en timma sedan jag borde stigt upp. Upp ur min varma säng och det mjuka duntäcket som ger mig trygghet. 
Inte ens att mobilen vibrerade i min armhåla verkade hjälpa mig den här gången. Verkligheten var alldeles för diffus.
 

några bilder från helgen






släktkalas

Efter många turer fram och tillbaka kom jag med igår. Valde att spendera helgen tillsammans med fars släkt hemma hos faster i Borås. Det var kaos innan vi skulle iväg. Saker glömdes och vi fick vända gång på gång. Tillslut så körde vi. Jag körde. Nästan hela vägen. Min lins hade kaos ett tag också därför pausade jag en stund. När vi kört två timmar nämner mamma försiktigt att hon glömt linsvätskan. Jag behöll lugnet. Blev inte arg. Bara lite upprörd. Fasters man fick köra in till ett aoptek inne i Borås som hade öppet några timmar mitt på dagen, trots första maj. Men vi kom ändå fram. Fram till en riktig sommar dag. Alla sprang runt i korta shorts och kjolar. Små kusinernas bedkläder hängde på tork. Vi spelade fotboll och grillade. Riktigt ljuvlig kväll. Sedan blev vi nostalgiska till bilder genom tiderna som avnöjts med egna hallon, blåbär och glass. Det var en fin kväll.

För någon tid sedan lämnade släkten huset för en utflykt i det sköna. Jag blev lämnad kvar. Skulle arbeta med studierna. Gjorde en del. Ska göra en del. På ett sätt bättre här en hemma. Fokuserar mer. Sedan ska vi på resturang. Farfar bjuder. Hela släkten. Det ska bli mysigt. Ungfär lika mysigt som namnet på Claras middag som jag fick inbjudan till ikväll. Sommarmiddag. Smaka på det. Visst blir man glad?
Tänker mig att flickorna kommer springa runt i rosablommiga klänningar med kjolar som fladdrar i vinden. Blommor i håret och leenden på läpparna. Åh, jag blir glad. Åh, jag missar. Missar smaken av en sommarmiddag.
Vi ska gå till något exotiskt ställe. Med influence av Grekland. En känsla av att det också kommer blir bra. Kommer bli sommar. Åh, vad jag längtar efter bruna ben.

valborgsmässoafton

Det var helt klart det mest lyckade valborgs firandet på de tre senaste åren. Inget speciellt men en mysig kväll med otroligt god mat och trevligt sällskap bestående utan harry och erik med och utan familjer. Tummen upp.

RSS 2.0